Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens avslutningsperiod - Unionstidens världsliga litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442
k
oütika bomas var en ypperlig tolk för unionstidens mest ideala strä-
PvisóSr.a vanden. Hans efterföljare voro däremot knappt annat än oskolade
rimmare. I slutet av 1449 skrev en dylik — ännu under intryck
ay den första förbittringen — en dikt skildrande förräderiet vid
Visby. Denna s. k. Gotlandsvisa synes hava diktats av en bland
de i kampen deltagande »svennerna», ännu innan det svenska krigs-
folket fått lämna Gotland, men ehuru författaren säkerligen var
lekman, har han dock använt ett kyrkligt versmått, som påminner
om den latinska sekvensens; genom att i slutet under en något varie-
rande form upprepa ett par verser har han likväl sökt åstadkomma
något, som liknar balladens omkväde. Denna visa måtte hava
varit jämförelsevis populär, ty kort efter det att slaget vid Brunkeberg
utkämpats, efterbildades nämligen Gotlandsvisan i en med en viss
hurtighet skriven Wijsa om Brunchabergx slagh. Måhända var det
under intrycket av samma antidanska stämning, som en annan för-
fattare skrev en halvt allegorisk dikt om Thord Bondes mord. Där-
med äro de hithörande dikterna uppräknade.1 En i poetiskt avse-
ende ganska underhaltig visa över Slaget vid Brännkyrka 1518
skrevs troligen först under Gustaf Vasas regering; något så när
samtidig med de skildrade händelserna, ehuru känd först i sena
avskrifter, torde den s. k. Dalvisan vara, som otvivelaktigt ger
ett gott uttryck åt den stämning, som vid befrielsekrigets tid genom-
gick det svenska folket.
Icke blott till formen, utan ännu mer till innehåll och anda skiljer
sig således unionstidens historiskt-politiska diktning från folkunga-
tidens ballad. Det skimmer av romantik, som den äldre tidens
mera sorglösa lekare förstått att kasta över sin sång, hade redan
bleknat bort i en dyster gråvädersstämning. Verklighetens isiga
vindar slå här emot oss; dess intressen och dess lidelser börja
göra sig hörda, och dikten ljöd icke längre i riddarsalen för att
leda dansen för adeliga svenner och jungfrur. Nya stånd hade upp-
stått med andra ideal. De ämnen, man nu älskar, tillhöra ej längre
balladens overkliga värld, man sjunger ej längre om Valdemars och
Tovas kärlek eller Folke Algotssons brudrov, utan det är Visby
tall, Engelbrekts mord och slaget vid Brunkeberg, som intressera
sinnena. Författaren gömmer sig ej längre bakom sin dikt, utan
intager en bestämd partiståndpunkt, uttalar moraliska och politiska
Besläktad med denna didaktiskt-politiska diktning är den rena didaktiken, vars
ende representant är biskop Henricus Tidemanni (f 1500). Några av hans dikter —
särskilt Klokskapsrad för hushållning och Om bohag — hava en viss trohjärtad fram-
ställning, som 1 förening med de kulturhistoriska upplysningar, de innehålla, gör dem
ganska läsvärda.
1
iii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
