Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reformationstiden - Reformationens utbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men frånser man frälset och de lägre prästerna, hängde folket i
allmänhet fast vid den katolska religionen, och upproren under
Gustav Vasas tidigare regering framkallades till en del av allmogens
konservativa motvilja mot alla nyheter. När de själva ville föda
sina munkar, tyckte de, att ingen annan behövde lägga sig i den
saken, och 1526 klagade dalkarlarna särskilt över, att konungen
låtit trycka några psalmer på svenska. Ännu i slutet av 1500-talet
höll man strängt på de gamla bruken. Då t. ex.
sakramentsupphöjelsen borttogs, blevo upplandsbönderna så förbittrade, att de
stängde kyrkan och vägrade prästen tillträde, så vida han icke ville
foga sig efter gammal hävd.
Verklig protestantisk övertygelse fanns väl mest hos städernas
befolkning. Men även där var den gamla läran fast rotad, och
1566 berättar Laurentius Petri om de vedervärdigheter, som de
första lutherska predikanterna i Stockholm haft att utstå. Den —
skriver han — »hölls då för den bäste och Gudi kärast, som mest
orkade ropa på lutheraner, trosspillare, gudsförrädare och vad annat
sådant var för hädelseord, som någon visste eller kunde upptänka.
Den ene sade, att han ville våga på dem en gammal badstuga, den
andre en gammal lada, den tredje så många lass ved, så mycken
tjära, torv, näver o. s. v. Och tycktes, att man icke bättre kunde
städja någon kostnad, än att han uti så måtto hulpe till att slika
förbannade kättare och skadeliga människor kunde yara borttagne
av jorden.»
Opinionen här i landet var således snarare mot den nya rörelsen,
och att vi likväl rycktes med av denna, berodde utan tvivel på
det dåtida Sveriges starka beroende av den tyska kulturen. Vår
handel och vår skeppsfart lågo i hanseaternas händer och vår
ungdom studerade vid tyska universitet. Den, som gav väckelsen
till hela rörelsen, var också en ung man, som kort förut kommit
hem från ett tyskt universitet, Olavus Petri. Vid hemkomsten hade
han anställts såsom kansler hos biskop Matthias i Strängnäs och
där börjat samla en krets av lärjungar kring sig. Bland dem var
även stiftets ärkedjäkne Laurentius Andreæ, och genom honom fick
den religiösa rörelsen en politisk innebörd. Vid valriksdagen i
Strängnäs 1523 kom Gustav Vasa att fästa sin uppmärksamhet vid
honom och gjorde honom till sin sekreterare. Förut hade
konungen snarast varit ovilligt stämd mot protestantismen, men nu fick
han blicken öppnad för de politiska fördelar, som denna erbjöd,
och Laurentius Andreæ blev nu ledaren av regeringens kyrkopolitik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
