Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reformationstiden - Bibelöversättningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återgiva samma manuskript på två så olika sätt». Förklaringen är
mycket enkel: de olika arken hava korrekturlästs av olika
korrektorer, och i varje fall är det tydligt, att författaren icke bestämt
stavningen. Vända vi oss nu till Nya Testamentet, hava vi i detta
varken Olavus Petris eller Laurentius Andreæs stavning och
språkformer. Då nu endera eller bägge haft med denna översättning att
skaffa, är det klart, att frågan om översättarens person måste lösas
oberoende av ortografien.
De båda första författare, som yttrat sig i denna fråga, äro
Messenius och Baazius. Av dessa är Messenius äldst och en särskilt
rörande kyrkliga frågor mycket väl underrättad författare, som till
sitt förfogande hade en mängd numera förlorade papper, och han
uppgiver, att översättningen verkställts av »M. Olavus cum collegis»,
d. v. s. av Olavus Petri med biträde av några andra. Baazius, vars
kyrkohistoria utkom 1642 och som är en ytterst kritiklös
kompilator, säger däremot, att översättaren varit Laurentius Andreæ, och
denna uppgift har sedermera blivit tagen för god. Emellertid är det
tydligt, att Baazius här ej haft någon annan källa än Johannes
Magnis nyss citerade utfall mot Laurentius Andreæ, och detta har
han missförstått. Johannes Magni tänkte ej alls på den litteräre
översättaren, utan på den kyrkopolitiske motståndare, som »låtit
boken utgå», och huvudvikten låg för honom därpå, att denne
tvingat översättningen på det svenska folket. För själva författaren
eller översättaren av ett arbete intresserade man sig i äldre tider
mycket litet, utan blott för den, som stod bakom företaget. Man
visste, att drottning Eufemia utgivit Eufemiavisorna, Bo Jonsson
Konung Alexander, men efter översättaren frågade man icke. Den
svenska bibelparafras, som nedskrevs på 1300-talet, härrör också
från en okänd man, men det omtalas, att Birgitta låtit verkställa
den, och bland klagopunkterna mot Gustav Vasa under
västgötaupproret var ock den, »att han låter utgå av präntet böcker om
sakramenten och annat sådant». Något annat har Johannes Magni
tydligen icke menat. Det var Laurentius Andreæ, som bar ansvaret
för boken, och det är detta han påtalar. Rent litterärt sett betraktar
han Laurentius Andreæ blott såsom en lärjunge av Olavus Petri.
För ett dylikt arbete som testamentsöversättningen har Laurentius
Andreæ säkerligen varken haft tid eller förmåga. 1523 hade han
blivit konungens sekreterare, och detta ämbete var ingen sinekur,
bl. a. emedan han nästan ständigt måste vistas på resa. Det är
redan därför föga sannolikt, att han haft tid att sysselsätta sig med
ett dylikt krävande litterärt arbete. Därtill kom, att han var en
gammal man, troligen omkring sextio år, och det förefaller därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
