Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Reformationstiden
- Boktryckeri, bokhandel och censur under de första Vasakonungarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som almanackan ansågs ett kungligt tillstånd behövligt. Den
inhemska bokproduktionen låg således under fullständig censur. Men
även den utländska bokimporten. 1551 förordnades en doktor
Andreas att hava »ett uppsyn med bokförarne om de böcker de
in i landet föra». Genom denna censur lade således Gustav Vasa
direkta hinder i vägen för det litterära livet, som han av ekonomiska
skäl ej ansåg sig böra befrämja.
Det utländska boktrycket.
I viss mån ändrades litteraturens karaktär under hans söners
regering. Men detta berodde till en väsentlig del på de då
utbrytande religiösa striderna. Tack vare dessa fick bokmarknaden
mera liv, men å den andra sidan blev censuren skarpare. I 1575
års ordinantia bestämdes, att intet skulle få utgå på tryck, »med
mindre det bliver av några av biskoparna väl översett och gillat,
varföre vill ock ingalunda tillstädjas, att någon skulle låta trycka
svenska böcker utrikes». Sådana böcker vore hädanefter platt
förbjudna, både att köpas och säljas. Ingen bokförare skulle få uppslå
sitt bokstånd, förr än katalogen på hans böcker blivit av biskopen
eller någon lärd man gillad. Förordningen tillämpades ock med
stränghet, och flera tyska bokförare, som ej uppvisat sitt »register»,
fingo sina lager beslagtagna.
Men resultatet blev helt annat än det avsedda. Jesuiterna tryckte
sina agitationsskrifter i Polen och smugglade sedan in dem i landet.
Redan 1572 hade drottningens biktfader Herbestus, efter vad
Messenius berättar, »bland svenskarna låtit hopvis utdela böcker, vilka
annorstädes blivit tryckta och hit införda», och 1577 talar Messenius
om »stora och fulla tunnor» med dylikt litterärt smuggelgods. En
bland de talangfullaste, men också mest perfida och råa av dessa
katolska skrifter är Enchiridion thett är then lille och reene
catechismus, tryckt i Grätz 1591. Författaren var en tysk jesuit,
Sigismund Ehrenhoeffer och översättaren troligtvis den bekante
Klosterlasse. Författaren uppgiver, att alla satserna äro hämtade ur Luthers
i Wittenberg tryckta skrifter, men hela boken utgör ett försvar
för den romerska kyrkan och ett angrepp på den protestantiska:
Men vad skall man dâ hålla av den romerska kyrkan?
Att den romerska kyrkan utav Gud ärad är framför alla andra kyrkor, ty
det [= i den] haver S. Peter och S. Påvel, 46 påvar, därtill med många
hundratusen martyrer utgjutit sitt blod, övervunnit helvetet och världen.
På samma sätt — med föregivna citat från Luther — försvarar han
helgondyrkan, Mariakulten, den katolska nattvardsläran och anfaller i ytterst råa
ordalag protestanterna för deras sexuella moral samt deras brist på pietet.
I haven — säger han — förvandlat kyrkorna till bössehus, hästestall, kruttorn,
drickesstugor och annat mer. I haven rivit och slitit eder till klostrens räntor
och där gjort gästehus och skalkaskolor. I haven förskingrat och sönderskurit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:50:49 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/2/0076.html
