Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Reformationstiden
- Boktryckeri, bokhandel och censur under de första Vasakonungarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara en dålig affär. Men den kunglige boktryckaren tyckes endast
hava vågat sig på sådana artiklar som handboken, mässan,
psalmboken o. d., och från hans sida rönte litteraturen således ingen
uppmuntran. De egentliga förläggarna och bokhandlarna under
denna tid voro i stället bokbindarna, som köpte böcker från det
kungliga tryckeriet och sålde dem, men även skötte den utländska
bokimporten.
Bokbindarna.
Redan före reformationens utbrott hade vårt land ganska flitigt
besökts av tyska bokförare, men 1527 tyckes denna kommers hava
avstannat, möjligen beroende därpå, att det nya kungliga tryckeriet
då tillräckligt tillgodosåg allmänhetens läslust med svenska böcker,
och importen upptogs först på 1540-talet, då åtskilliga driftiga
bokbindare från Lübeck slogo sig ned i Stockholm. Tack vare
tullräkenskaperna känna vi ganska väl importens storlek. De förnämsta
importörerna voro Paul Knufflock, Bärnt Bokbindare och Henrik
Schulte. 1543 importerade den förste från Lübeck »fem torra tunnor
med böcker» och dessutom ett fat. Bärnt tog in en tunna och
Henrik papper till den i Stockholm tryckta psalmboken, som var
hans förlag. För 1544 saknas tullräkenskaperna, men året
därpå importerades två tunnor, 1546 och 1547 intet, 1548 två tunnor
och ett fat. Det största importåret var 1549, då Henrik Schulte
tog in tre tunnor och fyra fat, Paul Knufflock en tunna och en fjärding.
De flesta böckerna voro förmodligen tyska uppbyggelseskrifter, men
därjämte sålde de nog mera betydande litteratur. Av
hovräkenskaperna finner man, att Henrik Schulte till de kungliga prinsarna
sålt böcker för ganska stora belopp och bland dem arbeten av
Cicero, Sallustius, Plutarchus, Terentius, Valerius Maximus m. fl.,
och Paul Knufflock sålde till dem Josephus på tyska, Æsopi fabler
m. m. Och därjämte utövade de en viss förlagsverksamhet. Men
affären synes icke hava lönat sig, ty Paul Knufflock vände efter
några år tillbaka till Lübeck.
Censuren.
Till en icke ringa del torde deras verksamhet hava förlamats av
den stränga censur, som regeringen utövade. Över det kungliga
tryckeriet vakade den av regeringen tillsatte korrektorn, och efter
vad det förefaller, fordrades hans tillstånd för att trycka en bok.
1562 begärde en tysk, Georg Buchbinder, rätt att här i riket få
låta trycka allehanda böcker till nytta för predikanter och skolor,
men som det vill synas blev detta honom förvägrat, och då
Richolff inrättat sitt tryckeri i Uppsala, som ju ej kunde övervakas
av korrektorn, skrev konungen 1539 till ärkebiskopen, att intet
pränt skulle få utgå, »med mindre vi det tillförene översett och
beslutat hava». T. o. m. för tryckningen av en så oskyldig skrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:50:49 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/2/0075.html
