Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Reformationstiden
- Reformationstidens vandalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gråbrödraklostret i Uppsala jämte det medeltida universitetets studenthem
nedbrutna för att lämna material till Uppsala slott. Fingo dylika
byggnader stå kvar, användes de ofta till rent profana ändamål.
Åbo kloster förvandlades 1541 till saltmagasin, och likaså fick ett
kapell i Stockholms storkyrka göra samma tjänst. Ej ens
kyrkogårdarna fingo vara i fred, och Messenius berättar, att den
fördomsfrie konungen lät gräva upp benen ur Storkyrkans gravar för att
förvandla dem till salpeter, som behövdes till knektarnes krut,
och han tillägger här den riktiga reflektionen, att det ej kunde
anses kristligt att »så skjuta till väders med sina förfäder». I ett
annat arbete ger han en målande bild av, huru det på hans tid
såg ut i den gamla, på kyrkor så rika staden Sigtuna. S. Peters
kyrka lutade till sitt fall, S. Nicolai hade väl av Johan III något
iståndsatts, men var likväl en ruin, och i valven hade Sigtunaborna
härbärgerat sina suggor och kor, som där fingo hålla sin mässa.
Klosterbibliotekens förstöring.
Värst gick denna förstörelse naturligtvis ut över de gamla
klosterbiblioteken, som en gång varit munkarnas stolthet — arkiven
tog man däremot vara på, ty här funnos handlingar, som voro av
ekonomiskt värde. Men böckerna representerade för den nya tidens
män endast papistisk vidskepelse, och med undantag för Vadstena,
Sigtuna och Gråmunkeklostret i Stockholm blevo biblioteken nästan
fullständigt förstörda. Av ett kungligt brev från 1531 finna vi, att
»vår nådiga herre unnade Herr Gudmund Speyl alla de böcker,
som äro i Växjö kloster efter munkarna». Den donationen har haft
till effekt, att icke ett enda blad bevarats av detta säkerligen rikhaltiga
bibliotek. Antagligen förfor man på samma sätt med
ärkebiskopsstolens praktfulla boksamling, av vars skatter endast några mycket
torftiga rester finnas kvar. Av det välförsedda dominikanerklostret
i Sigtuna ha kanske sexton volymer bevarats, av biblioteket i
Skänninge icke ens så mycket. Andra stora bibliotek hava
fullständigt gått under. Av klosterbiblioteken finnas rester endast från
fem. Av alla domkyrkobibliotekens handskrifter hava tillsammans
blott 23 hamnat i Uppsala. Papperet användes väl till makulatur,
och endast pergamentsbladen ansågos mera värdefulla, visserligen
ej för innehållets skull, utan för materialets. Några användes
fortfarande att skriva på. Men i regeln begagnades pergamentet till
omslag för fogderäkenskaperna. Av dylika pergamentsomslag i
kammararkivet plockade Klemming, såsom jag redan nämnt, blad
för blad, hop vårt äldsta, i det närmaste fullständiga Uppsalamissal,
och över huvud är det på detta sätt, som man i våra dagar
återfunnit de flesta av de före 1526 i Sverige eller för Sverige tryckta
böckerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:50:49 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/2/0080.html
