Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reformationstiden - Femtonhundratalets latinska poesi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RHUNDRADETS främsta, nästan allt uppslu- Latinsk
kande intresse var det religiösa. Men med dl tnin?-
reformationen hade följt humanismen — om
ock i en blodfattig och tvinsjuk gestalt ■—
och med denna kom vördnaden för den klas-
siska dikten, som i formfulländning stod så-
som ett oupphinneligt mönster och genom
vilken minnet av forntidens män fortlevat till
den senaste eftervärlden. Varje liten furste
ville nu spela en Augustus eller Maecenas och sökte sig därför
etl Vergilius. Dylika växte också upp såsom svampar ur jorden,
°ch den tidens skolordningar drogo försorg om, att tillgången
icke skulle tryta. Enligt 1571 års skolordning ålades djäknarna
att varje vecka författa en kria på vers, och denna skyldighet
■ bibehölls i 1611 års. Liksom man vid de prosaiska kriorna rörde
s’g med fraser från Cicero, så hämtade man här sina uttryck från
Vergilius, och naturligtvis ansågs det opus bäst, vars alla fraser
aterfunnos hos den romerske skalden. Och detta gällde icke blott
skolans mera blygsamma kriaförfattare; även de lärde poeterna an-
sago det som en skyldighet att röra sig med dessa »erkänt goda»
uttryck, och deras dikter göra därför nästan alla intryck av exer-
ciser.
Denna latindiktning inledes här i Sverige av Henricus Mollerus, Henricus
en tysk humanist, som inkallades av den för övrigt så sparsamme Mollerus-
Gustav Vasa. 1554 författade han en gravdikt över konungens ung-
bomsvän Lars Siggesson Sparre, men övergick året därpå till ett
»epos» över Karl Knutsson, skrev sedan ett nytt över Sten Sture,
bröllopssånger, hyllningsdikter m. m. Den förste svensk, som följt
1 hans fotspår — för övrigt ungefär alldeles samtidigt — var
Gaurentius Petri Gothus, vilken jag förut ett par gånger haft till- Lauren-
Gille att omnämna. Han hade studerat i Wittenberg under Melanch-
thons ledning och tyckes där hava drivit flitiga humanistiska studier.
H
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
