Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reformationstiden - Femtonhundratalets latinska poesi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några år efter återkomsten gjorde Erik XIV honom, såsom vi min-
nas, till professor i grekiska vid det universitet, han då tänkte åter-
upprätta i Uppsala, och ännu senare blev han sin svärfaders efter-
trädare såsom ärkebiskop. Medan han ännu var kvar i Wittenberg,
skrev och tryckte han (1559) ett längre latinskt poem, Strategerna
gothici exercitus, på elegisk vers, som han tillägnade Erik XIV.
Poemet, ’ som ansetts förlorat, men som återfunnits av doc. Nord-
ström, behandlar en episod i Herodotos’ historia, en strid mellan
perserkonungen Darius och skyterna, i vilka författaren ser svenska
goter. Dikten, i synnerhet dess företal, är högpatriotiskt, och det
är Johannes Magnis fantastiska fornhistoria, som här går igen. Två
år senare, 1561, gav han ut Aliquot elegia. Den första elegien är
en tämligen konventionell gravdikt över Gustav Vasa, den andra,
mera känslig, över en syster, som kort förut avlidit. Hans samma
år skrivna Urbs Stockholmia är en svassande hyllningsdikt till
Erik XIV -— över huvud äro så gott som alla dylika humanistpoem
tillfällighetsdikter, ej sällan författade i ett genomskinligt ekonomiskt
syfte. Innehållet består i regeln av ett tämligen överdrivet smicker
i en mycket bombastisk form, och fraserna äro ofta, såsom nyss
påpekades, direkt lånade från de klassiska skalderna. Hos den
mest berömde av 1500-talets svenska latinpoeter, Ericus Jacobi, åter-
finnas dessa plagierade fraser särdeles ymnigt, t. ex. »Os humerosque
deo similes», »obstupui stabantque horrore capilli» etc. Men så
estetisk värdelös denna diktning än är, så nära skolkrian den än
står, har den likväl en betydelse: den lärde svenskarna för första
gången att inse formens vikt. Reformationslitteraturen hade blott
fäst sig vid innehållet, utan all känsla för dettas konstnärliga form.
Humanismen hade ställt sig på den rakt motsatta ståndpunkten.
Uppgiften för den följande tiden blev att skapa en dikt, som med
en konstnärlig form förenade ett verkligt innehåll och som var icke
på latin utan på modersmålet. Det var denna bragd, som utfördes
av Stiernhielm. Men den skola, i vilken han gått, var dock i
främsta rummet dessa äldre latinpoeters.
!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
