Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Ortodoxismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Deledande
kyrko-
männen.
Stats-
kyrkans
förfall.
symbolismens århundrade av konservativ räddhåga att rubba det
estående. Men däri ligger ock en antydan om, att den reforma-
toriska rörelsen uttömt sin kraft och att statskyrkan — liksom den
atolicism, som föll för Olavus Petri — hade börjat stelna i sina
gamla former.
Tager man en överblick över de ledande personligheterna inom
c et andliga ståndet under denna tid — och vi hava dock namn
j°m. $vebilius, Spegel, Svedberg, Gezelius far och son, Erik Benzelius
ä. m. fl. skall man också finna, att dessa framför allt äro
ramstående ämbetsmän. De äro ypperliga stiftschefer, de verka
nitiskt i folkupplysningens tjänst och de bidraga verksamt till för-
svenskningen av de nyvunna provinserna. Men de äro knappt några
stora teologer. Och i själva verket kan detta icke väcka någon för-
undran. Man var övertygad om, att statskyrkan satt inne med all
sanning, och man hade därför ej behov av att söka någon ny. Att
vidare utveckla denna sanning var heller icke rådligt, ty över allt
urade försåt, och även den mest ortodoxe löpte dock fara att bliva
eskylld för irrlärighet, så vida han vågade sig ut på de egna far-
vattnen. Den teologiska litteraturen under denna tid består därför
toest av kateketiska och pedagogiska arbeten, predikningar, upp-
yggelseskrifter o. d., och frånser man den teologiska disputations-
flteraturen, som förefaller ganska värdelös, återstår knappt annat
an Gezeliernas s. k. Bibelverk.
Oetta arbete, som återger bibeltexten efter 1703 års upplaga,
toen i anmärkningarna anför avvikelserna från grundtexten och
uthers sista version samt vidare innehåller förklaringar och parallell-
ställen, påbörjades av den om Finlands kultur högt förtjänte biskop
Johannes Gezelius d. ä. (1615—1690) —för övrigt känd såsom tide-
Varvets flitigaste läroboksutgivare — och fortsattes av hans son och
efterträdare Åbobiskopen Johannes Gezelius d. y., som har den
uvudsakliga förtjänsten av detta arbete. Själv hann han dock blott
att (1711 och 1713) utgiva Nya Testamentet. Det Gamla utgavs
örst efter hans död (1718) av hans måg, biskopen i Växjö David
Und, som därvid lade sista handen. Det utkom 1724—28.
I å undervisningens fält började kyrkan förlora sitt inflytande.
en egentliga folkupplysningen och den lägre bildningen över
uvud stodo väl fortfarande under prästerskapets ledning, och på
etta område fortsatte särskilt Johannes Gezelius och Spegel
itiskt det verk, som påbörjats av Paulinus. Men den högre under-
visningen emanciperade sig allt mer från kyrkan. På Paulinus’ tid
ade gymnasier och universitet företrädesvis varit prästseminarier,
°ch nästan blott teologiska ämnen hade där studerats. Men redan
199
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
