Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Teologi och filosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 I
Ramis-
mcn.
Konkordieboken innefattar följande bekännelseskrifter: de tre äldsta symbola, den
oförändrade augsburgiska bekännelsen och dennas apologi, de schmalkaldiska artiklarna,
Luthers stora och lilla katekes samt konkordieformeln. Vid Gustav Adolfs kröning hade
Prästerskapet begärt, att konkordieformeln skulle antagas såsom en symbolisk bok, denna
begäran hade upprepats 1647 och 1654, men ej lett till något resultat.
längre, ehuru han av hänsyn för censuren icke vågade att klart
och oförbehållsamt utveckla sin mening. De olika satserna i hans
skrift äro därför ganska motsägande. Men tendensen är klar. Han
vänder sig mot ortodoxismens religiösa ofördragsamhet, mot böjelsen
att upphöja teologiska subtiliteter till kristna trosartiklar, och han
förordar därför en gemensam trosbekännelse, byggd på den äldsta
kristna kyrkans grund. Uppsala domkapitel, som fått befallning att
yttra sig om arbetet, hade ej svårt att uppvisa motsägelserna och
även omöjligheten av en dylik gemensam bekännelse, och följden
av kritiken blev närmast, att Johannes Matthiæ 1664 avsattes från
sitt ämbete. Men det stannade ej vid detta, utan därjämte utfärdades
1662 det av mig förut omtalade censurplakatet, och året därpå följde
det beryktade religionsplakatet. Genom detta antogs den yttersta
lutherska högerns bekännelseskrift, den s. k. konkordieboken,1 såsom
en symbolisk bok för den svenska kyrkan. Plakatet slutar: »Eho
som helst härefter varder befunnen några nya och onödiga quæstiones
antingen uti muntligt lärande eller med skrifter utbreda och bringa
å bane, som någon villfarelse, skilsmål i religionen, irring uti samveten,
förakt för de här till dags uti vårt kära fäderneslands församlingar
så nytteligen brukade ceremonier eller ock misshällighet uti gemy-
terna uti Guds församlings ledamöter kunde åstadkomma, skall efter
föregående rannsakning och övertygande förfalla uti vår högsta onåd
°ch bliva efter lag och laga stadgar strängeligen och, om saken så
beskaffad är, till själva livet bestraffad». Därmed var i själva verket
allt religiöst författarskap omöjliggjort, ty alltid kunde en kritiker
uppspåra någon punkt, som kunde förklaras vara irrlärig. T. o. m.
prästeståndet drog sig för att uttala en mening. Då en präst 1664
begärde dess omdöme om några skrifter, som han tänkte utgiva,
svarade ståndet, »att efter vid denna tiden många komma på obestånd
för sina skrifter, är betänkligt något antingen styrka eller avstyrka;
dock synes bäst att till en tid härmed uppehålla».
Men även om regeringen härmed gjorde slut på varje offentlig
teologisk diskussion, var det likväl omöjligt att förkväva all tanke-
frihet, och även inom filosofien, som var lika intolerant som teolo-
gien, gjorde sig vissa friare åsikter gällande.
Såsom vi minnas var ramismen vid Gustav Adolfs trontillträde den
härskande filosofiska åsikten här i landet. Men den svenska ramismen
r
ur
r ilosonen.
j i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
