Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Teologi och filosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mystiken.
Nyaristo-
telismen.
hade blivit något helt annat än den franska och även än den tyska.
Den ursprungliga ramismen hade framför allt vänt sig mot den medel-
tida skolastiken och var, ehuru starkt kristlig, tillika humanistisk.
I Tyskland hade den ock visat en viss dragning till renässansens
mystik. Men i Sverige hade ramismen, särskilt hos Paulinus Gothus,
utvecklat sig till ett rent hat mot all filosofi, särskilt naturligtvis mot
hedningen Aristoteles. Genom syndafallet hade människans förnuft
blivit så förmörkat, att det ej längre kunde tjäna oss såsom väg-
ledare. Det var också överflödigt, enär vi hade den heliga skrift
— med andra ord: ramismen sammanföll med luthersk teologi.
Genom ett rent tvångsregemente sökte Paulinus och Skytte att hålla
Uppsala universitet obesmittat av »det aristoteliska giftet», och vid
en visitation i Uppsala 1640 fann Skytte det nödvändigt att låta
adjunkterna avlägga ed på, att de för ungdomen skulle förkunna blott
rameisk filosofi. Samtidigt förbjöds universitetets bokhandlare att
införa och sälja andra böcker än rättroget rameiska. Men dessa
tvångsåtgärder kunde endast delvis och till en tid genomföras. Skytte
hade ej kunnat hindra, att Stigzelius, som snarast var aristoteliker,
1630 blivit professor i filosofi, och efter Skyttes och Paulinus’ bort-
gång dog ramismen strådöden, utan att dess fall ens synes hava
uppmärksammats.
Den svenska nyaristotelismen, som blev segraren, stod väl högre,
men har, liksom ramismen, sin betydelse snarare inom pedagogiken
än inom filosofien. Om de mera moderna strömningarna inom aristo-
telismen — ty även sådana funnos — tyckes man vid de svenska
universiteten hava tagit föga kännedom, och några betydande nyaristo-
teliska tänkare här i Sverige funnos ej. Över huvud stod universitets-
filosofien lågt och tyckes hava varit tämligen medeltidsartad. Ända
till 1700-talets slut voro professorerna i filosofi vid Uppsala universitet
ej filosofer och filosoferna ej professorer i filosofi. Men så under-
måliga professorerna än voro, var likväl undervisningen i ämnet strängt
aristotelisk, bestod i övningar i logik och i disputationer, alltid med
en vördnadsfull hänsyn till teologien, ty aristotelismen gjorde ej
anspråk på högre rang än såsom dennas tjänarinna. De nya tanke-
riktningarna möta oss därför i stället utanför den filosofiska fakulteten.
En dylik var den särskilt i Tyskland florerande renässansmystiken,
vilken sammanhänger dels med den medeltida tyska mystiken, dels
med en naturfilosofisk spekulation, vars mest bekante representant
är Paracelsus, dels slutligen med den platonism eller rättare neo-
platonism, som på 1400-talet uppstått i Florens och sedermera vidare
utvecklats av Pico della Mirándola. Den uppträder därför ock i en
mängd växlande former. Särskilt påverkade av den fantastiska natur-
iff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
