Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Naturvetenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av den, så vitt jag vet, första vetenskapliga expedition, som utgått
från Sverige. 1695 skickades han nämligen upp till Torneå för att
genom observationer av midnattssolen bestämma några orters pol-
höjd. En redogörelse för deras rön utgavs av Bilberg.
Under århundradets senare del hade astronomien således redan Botaniken,
blivit en vetenskap. En annan, som också kom till under samma
tid, var botaniken. Även här är det av ett visst intresse att kasta
en blick på tillståndet vid århundradets början. Vår äldsta bota-
niska avhandling är den 1621 utgivna De plantis, författad av Johan-
nes Chesnecopherus, som då var professor i medicin i Uppsala.
Un fråga, som han här diskuterar, är den: vilken del av växten är
den övre och vilken är den nedre? »Den gemena hopen anser
den del av växten vara den övre, som höjer sig i luften, d. v. s.
stammen med dess grenar och dess topp, och däremot den delen
den lägre, som är nedtryckt och fästad i jorden, d. v. s. roten.
Men filosoferna, som bättre övervägt saken, hysa en alldeles mot-
satt mening, ty de anse nämligen roten vara växtens övre del och
stammen med dess grenar dess lägre, emedan roten är principium
longitudinis hos växten, som ju uppstår ur denna, och principium
longitudinis ligger i den övre delen, såsom Aristoteles lär i De coelo».
Mera vetenskaplig var hans kollega, den förut omtalade FraÄckenius.
Han synes hava ägt ett herbarium, sökte även att få medel till
anläggandet av en botanisk trädgård och skrev en Botanologia,
som enligt sakkunnig uppgift vilar på verkliga iakttagelser och röjer
en ganska stor beläsenhet. Men det är tydligt, att botaniken ännu
Hg under filosofiens och teologiens tryck.
Då Olaus Rudbeck 1648 såsom student inskrevs vid universitetet,
Var Franckenius ännu professor, och möjligen har denne icke varit
utan betydelse för det intresse, som hans ryktbare lärjunge ägnade
at botaniken. Såsom vi redan sett var det Rudbeck, som skapade
den botaniska trädgården i Uppsala, och där, vid de levande väx-
terna, gav han sin undervisning. 1690 skrev han: »Haver jag publice
*n horto botánico i detta år hållit mina lectiones botánicas och funnit,
att ungdomen haver tilltagit med lust att känna örterna och deras
dygder, att där de i första åren aldrig voro högre än 6, 8 à 10
studiosi, så voro i fjol 60 à 70, men i detta år 100 à no tillstädes.»
Dör Atlantican hade Rudbeck förlorat sitt intresse för anatomien,
uaen hans kärlek till örtkunskapen förblev oförminskad, och jäm-
S1des med det att han arbetade på Atlantican arbetade han ock
Pa sitt stora botaniska verk, Campus Elysii. Om detta får jag
vidare tala i Rudbecks biografi.
Mellan Rudbeck och IJnné hade dock botaniken en förfallsperiod.
Í
ill
I
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
