Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Verelius och den isländska renässansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hugskott. Så snart Verelius blivit utnämnd till professor i antikvi-
teterna, började han också sitt värv med ett nit och en arbetskraft,
som förtjäna allt erkännande. Bland de handskrifter, som Rugman fört
med sig tillbaka från Island, befann sig ock en avskrift av Hrolfs
saga Gautrekssonar — en
fornaldarsaga, som för Ve-
relius var av ett oskattbart
värde, ty Gautrek uppgavs
vara konung i Västergötland
och Hrolf konung i Sverige;
det var således ett kostbart,
nytt dokument till Sveriges
historia, som han trodde sig
hava återfunnit, och han
skyndade sig även att ut-
giva det. 1664 utkom där-
för Gothrici et Rolfi historia
med parallellt löpande is-
ländsk text och svensk över-
sättning samt med antikva-
riska noter av Verelius och
politiska av Schefferus —
en upplaga, som är märklig,
därför att det är den äldsta,
som blivit utgiven av någon
isländsk saga. Två år där-
efter följde en ny sagoedi-
tion: Herrauds och Bosa
k.
Olof Verelius.
Efter oljemålning i Uppsala universitets samlingar.
saga, även den en romantisk saga i en fingerat historisk form, och
1672 utgav han den för forntidens litteraturhistoria så ytterst viktiga
Hervarar saga. Tyvärr betraktades dessa arbeten dock icke såsom
romantiska sagor, vilket de voro, utan som historiska arbeten, och på
grund därav bidrogo de snarare att förvilla än att leda uppfattningen
av vår fornhistoria in i riktiga banor, och samma effekt hade ock den
5 av Peringskiöld utgivna upplagan av Vilkinasagan, d. v. s. sagan
°m Didrik av Bern.1 Härvid bör man dock erinra sig, att det först är
den senare forskningen, som insett och kunnat inse, att dessa sagor
sakna allt historiskt värde. Av Verelius och hans samtid kunde
man ej fordra en dylik kritik, och man får hålla dem räkning för,
1 Den isländska texten hade redigerats av Burens, Axehielin, Wijsingh och is-
länningen Gudmund Olofsson, den svenska och latinska översättningen av Hadorph.
Peringskiöld gjorde knappt annat än utgav deras arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
