Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Lucidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1670 föll rådhusrättens dom, som visar, att även rättvisan förstod
att taga hänsyn till börden: ändock rätten icke kunde anse skriften
för något paskill, så — emedan Lars Johansson författat den obedin,
ofullkomligt angivit Gyllenstiernas titlar och i några stycken offen-
derat honestos aures et bonos mores — prövade rätten skäligt att
på ett år förvisa honom från staden »med förmaning, att han emel-
lertid anlägger sina gåvor, ingenium, studier och förfarenhet till
Guds ära, sin nästas uppbyggelse och sin egen heders uppkomst
och förkovring».
Trots det att domen således var frikännande åtminstone så till
vida, att Lucidor skulle slippa lös ur fängelset, fick han icke dess
mindre stanna kvar i detta i förväntan på, vad herr Gyllenstierna
skulle säga. Och denne hade rest till Finland. I februari anhöll
Lucidor då att få bli fri, och detta bifölls verkligen av hovrätten,
som tyckte, att han länge nog »suttit fängslig uti denna starka
kölden». Den tidens fängelser voro ju — man kan säga — nästan
grymma, oeldade, fuktiga och orenliga. Men däremot var fång-
vården mycket liberal beträffande brottslingarnas isolering, och i
»vaktmästarkammaren» voro fångarna tillsammans med varandra.
Där sutto Lucidor, kammartjänaren Johan Wallström, Jochim Lut-
keschwager och regementskvartermästaren Erik Klangh, och den
senare erkände, att han ej så noga kom ihåg, vad som talats, »efter
han var drucken». Lucidor hade besök av en mängd bekanta, av
kapten Forbus, major Rapholt m. fl. — således en ganska grotesk
fängelseinteriör. Förtvivlad över sitt missöde var han icke. Inför
rätta röjer han ingen feg undfallenhet, och med all sannolikhet var
det i fängelset han skrev en av sina mest bekanta visor:
Skulle jag sörja, då vore jag tokot,
Fast än det ginge mig aldrig så slätt.
Lyckan min kan fuller synas gå krokot •—■
Vakta på tiden, hon lär full gå rätt.
All världen älskar ju vad som är brokot,
Mången mått leva, som ej äter skrätt.
»Lasse» räddes således »varken hat, avund eller tvång».
I april kom emellertid Gyllenstierna tillbaka och fick då en ny
arresteringsorder på Lucidor. Men tvekampen slutade med hans
nederlag. Lucidor fick visserligen förnya bekantskapen med »vakt-
mästarkammaren», men den 22 juni befriade hovrätten honom från
”allt vidare åtal». Väl hade han obedin skrivit en bröllopsskrift,
men ehuru rätten fann »fog honom därföre att plikta låta, dock i
anseende till det han allaredo utstått haver, bliver han därmed
förskont med åtvarning, att han härefter försiktigare förer sin penna».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
