Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Lucidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helicons
blomster.
Lucidors
begrav-
nings- och
bröllops-
dikter.
Så slutade den första sammanstötning mellan Poesis och Justitia,
som vår litteraturhistoria känner.
På sommaren 1670 var Lucidor således åter fri. Trots varningen
återtog han efter någon tid sitt förra yrke såsom festpoet och tyckes
såsom sådan hava ökat sitt klientel till att omfatta även landsorten.
Men hans skaldebana blev ej lång. En augustikväll 1674 befann
han sig tillsammans med kapten Bengt Bohm, löjtnant Arvid Kristian
Storm och vice häradshövding Furubom på källaren Fimmelstången
vid Kindstugatan. Efter vad det sedan intygades lär förtäringen —
enligt 1600-talets uppfattning — hava varit måttlig: åtta stop mumma
och ett halvstop vin. Emellertid blev det sent på natten, och till
sist råkade Storm och Lucidor i gräl. Storm manade då ut skalden
och anmodade denne att ute på gatan avgöra saken. Men Lucidor
svarade: »här är plats nog härinne. En hundsvott som icke
står i sina skor»! Så drogo de värjorna och drabbade samman.
Men under tumultet synes Lucidor hava snavat, Storm föll över
honom och stötte fem gånger värjan i honom. Allt gick på några
ögonblick. När krogpigan kom in, »var ingen därinne, utan Lars
Johansson låg på bordsfoten med sitt huvud, och värjan låg bredvid
honom. Den tog hon upp och satte vid kakelugnen.» Lucidor
var död.
Femton år därefter gav Andersin, såsom jag redan nämnt, ut hans
dikter under titeln Helicons blomster. Samlingen bär tryckåret
1688, men företalet är dagtecknat i februari 1689. En mindre sam-
ling, kallad Lucida intervalla, som blott innehåller tre dikter, hade
utgivits 1685. I ett avseende var uppgiften lätt. Andersin hade
blott att hopsamla den döde poetens alla tryckta bröllops- och
begravningsdikter. Men av de aldrig tryckta visorna påträffade han
blott ett fåtal, och dessa voro så slarvigt nedkastade på lösa lappar,
att han ej kunde déchiffrera flera av dem. Vid en dikt antecknar
Andersin: »resten av denna visa är förkommen, som ock många
andra stycken så defekt och medfarna äre, att man dem efter
authoris concepter icke kan utreda». Av några fuimos blott början.
Lucidor hade tydligen aldrig tänkt att utgiva dem, utan skrivit dem
endast för sitt eget nöje. Men i de visor, som bevarats, hava vi
blomman av hans skaldskap, och det är dessa, som klarast åter-
spegla hans personlighet. Minst av sig själv har han givit i begrav-
ningsdikterna, som äro konventionella och opersonliga. Högre stå
bröllopskvädena, där han helt naturligt fick vara mera obesvärad.
Vid 1600-talets begravningar och bröllop gick det mycket rund-
ligt till, och ett lik kunde under åratal få stå över jorden, till dess
att stärbhuset samlat in tillräckliga medel för en »hederlig» begrav-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
