Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Lucidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ara. í
)
374
Lucidors
religiösa
dikter.
i«
dock — Lucidor var ingen glad poet. Grundtonen hos
är dysterhet, icke glädje över livets och hälsans gåva. Hans
vid bröllopen gör stundom ett nästan hemskt, lugubert in-
är råare, mera cyniskt och obscent än hos tidens övriga
tiden, i goliardernas sånger, men icke heller där har det germanska
lynnet slagit fullt ut, och det anakreontiska draget är även inom
goliarddikten det förhärskande. Starkare ljuda väl dessa toner inom
renässansens tyska poesi, hos Rabelais och i den franska burlesken,
men i hela sin orgiastiska kraft bryter rusets poesi först fram i den
Bellmanska dikten. Efterhärmare inom den erotiska poesien, äro
vi här fullt originella.
De första anslagen till denna dikt finna vi här i Sverige redan
hos Lucidor. Reformationstidens litteratur har väl att uppvisa en
hel följd av dikter, som behandla dryckenskapen, men de göra det
endast från moralisk-religiös synpunkt. Df teckna dess sorgliga
följder och påpeka den olydnad mot Guds bud, till vilken drinkaren
gör sig skyldig. Nu däremot hade — såsom jag förut påpekat —
tiden kastat av sig den kyrkliga moralens bojor, den undertryckta
sinnligheten hade åter brutit fram, och man besjöng djärvt de njut-
ningar, som man stunden förut hade fördömt.
Vid sidan av den bellmanska orgiastiska visan är väl Lucidors
blek, men redan hos honom finnes något av denna bacchiska lidelse,
som sedermera behärskar berusningens störste sångare. Också hos
Lucidor är temat att »dricka var stund och timme», att i glaset
släcka kärlekens brand och förakta den hjärnlösa hop, som kväljes
av livsbekymrens tunga utan att känna det enda säkra bote-
medlet.
Och
honom
skämt
tryck,
skalder, och denna råhet gör icke intryck av att springa fram ur
någon naturlig livsglädjes källa. Han valde också helst pseudonymer
som Lucidor den olycklige, Laurinus den sorgbundne, Celinus der
betrübte, Thanatophilander och andra av samma art. Detta intryck
av en olycklig gör han även på oss, ty då vi föreställa oss denne
i förtid skördade, så rikt begåvade folkskald, är det såsom en blek
yngling med ett drag av djupt svårmod över pannan. Det sönder-
slitna, lidelsefulla i hans väsen bryter särskilt fram i hans psalmer,
som i ett mycket väsentligt fall skilja sig från tidens övriga.
Dessa hava i allmänhet något kallt, opersonligt hos sig, flera av
dem skrevos tydligen såsom rena språkövningar, andra i en stund
av ögonblicklig ruelse, utan att sättas i samband med livet förut
eller efteråt. Liksom italienaren, efter att hava gjort sig skyldig till
ett svårt brott, med stor uppbyggelse kan åhöra mässan och omedel-
bart därefter begå ett nytt dåd, utan att i sin andakt på något sätt
E
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
