Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Marinisterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bedja därför, att han nu skall låta det vara nog med den tuktan,
han redan givit, men framför allt gälla deras böner: giv oss vår
konung åter! Helt visst var detta uppriktigt menat. Man hade
ännu icke lärt sig några parlamentariska distinktioner på konung
och regering, och då man älskade sin konung, älskade man ock
sitt land. Klarast framträder denna fosterlandskärlekens rojalism
hos Dahlstierna, och trots alla sina fel blev hans Kunga-skald därför
ett uttryck för en av den karolinska tidens mest kraftigt utpräg-
lade känslor — den känsla, åt vilken Dahlstierna gav ett så pregnant
uttryck i den sonett, med vilken Atterbom avslutar sin sympatiska
teckning av den gamle karolinens liv och diktning:
Giv Gud ditt hjärta, giv konungenom din tro,
Giv Gud din själ och giv din kung gods, liv och blod,
Giv Gud och kung var sitt. Si, så får Fanen intet!
t
O
i
JM,
1 ’i
W Vi
11^3
feJ ¡
,1
Scen ur »upptåget» vid Karl XI:s kröning.
Ur Certamen equestre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
