Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Frese
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNIUS representerar den rent karolinska
tidens lynne i dess motsats till den vid 1600-
talets slut frambrytande franska smaken.
En annan, likaledes samtidig, motströmning
mot den franska rationalismen möta vi i
Freses av en så rik känsla fyllda diktning,
som å ena sidan sammanhänger med Colum-
bus’ lyrik och å den andra förebådar fru
Nordenflychts och Lidners. I dessa tre
Freses
ställning
inom litte-
raturen.
författare: Triewald, Runius och Frese hava vi således redan upp-
slaget till de riktningar, som under frihetstiden kommo att bryta
sig mot varandra.
Jacob Frese föddes omkring 1690 i Viborg, där hans fader var en, Freses
som det tyckes, jämförelsevis burgen handlande. Sedan han åtnjutit bl°srafi-
privat undervisning i hemmet och en tid studerat vid Abo universitet,
flyttade han 1711 över till Stockholm, där han erhöll anställning i
kansliet. I detta ämbetsverk tjänstgjorde han ända till sin död 1729.
De diktsamlingar, vi äga av hans hand, utgåvos alla av författaren
själv. 1726 började han med dubbelsamlingen Andelige och werldslige
dikter, till vilka såsom bihang slöt sig Kårta sede-läror. 1728 följde
Någre poetiske samblingar och Passions-tankar.
Då Frese anlände till Stockholm, var han antagligen en ännu föga
utvecklad yngling. Av ett drömmande, vekt sinnelag, synes han i
rikt mått hava ägt denna äkta lyriska, sensitiva anläggning, som vi
ofta återfinna hos våra finsk-svenska skalder såsom Creutz, Franzén
och framför allt hos författaren till Idyll och epigram. Men denna
begåvning kunde ännu icke göra sig gällande i den omgivning, med
vilken Frese först råkade i beröring. Det var nämligen Runius och
hans glada kamrater, som först blevo den unge finnens umgänges-
vänner, och det var det skaldskap, som utövades inom denna krets,
som först och ännu några’ år efter Runius’ död, framstod såsom
mönstret för honom; så försökte han i några begravningsdikter såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
