Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Frese
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur vilar sig min kropp i kyla sanden
Och i sitt rum en ljuvlig svalka får!
Hur gläder sig hos Gud den sälle anden!
O huru väl mig dock på slutet går!
Som fåglar små sig ganska glade göra,
När solens sken dem lockar ut till ro,
Men rätt så snart sig åskan låter höra,
Strax söka upp sitt hus, sitt hem och bo
Så söker jag min säkerhet att njuta:
Här torde bli — ho vet? — en usel tid,
På det, om Gud sin grymhet vill utgjuta,
Jag vila må och sova sött i frid.
Protestantismen hade avsett att vara en individens frigörelse. Icke
genom kyrkan, utan direkt skulle den religiöse individen träda i
beröring med den Högste. Men i dikten lyckades man icke höja
sig till denna individualism. De äldsta protestantiska psalmerna äro
- och detta ligger i psalmens begrepp — sånger för den kristna
församlingen och blott för den. Den enskilde hade ännu icke något
behov av att därjämte uttala sina individuella känslor, sin sorg och
sitt hopp; han kände och tänkte ännu blott såsom medlem av för-
samlingen. De första, i vilkas religiösa dikter en individ träder oss
till mötes, äro Lucidor och framför allt Frese, och därför hava vi också
rätt att i deras, i synnerhet i Freses dikter se uppslaget till ett nytt
skede i vår andliga diktnings historia.
Slutvignett ur 1697 års psalmbok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
