Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prof af the gamble indianers wijshet, översatt av
och försedd med ypperliga ritningar av över-
Renässansens platonism hade
och hos Racine har kärleken
sublim vänskap, tillfredsställd,
Man och kvinna äro varandra
27 — Illustrerad Svensk Litteraturhistoria. IL
Psyche, som 1666 överflyttades till svenska och ganska snart över-
gick till en mycket populär folksaga (»jungfrun, som såg på sin
käresta vid ljus»).
Men berättelser av denna art få med denna tid tydligen en annan
publik än förut; de övergå till folkläsning och barnböcker. Så över-
satte den svenske residenten i Amsterdam Harald Appelbom den
berömda indiska sagosamlingen En book om konungars liuus eller
conduite, componerat af den wijse Pilpaij, varmed han 1663 upp-
vaktade den då åttaårige Karl XI, och 1712 erhöll den unge herti-
gen av Holstein
Olof Leijonstedt
sättaren.
Den äldre och
smak. Redan i slutet av reformationsperioden hade herdedikten bör-
jat bliva populär; pastorala dikter finnas redan av Tönnes Langman
och i de samtida visböckerna, och med Skogekär Bärgbo, Lager-
löf, Rudeen m. fl. blir denna pastorala dikt det ideala uttrycket
för tidens liv. En naturlig följd härav blev, att den gamla novell-
litteraturen nu ersattes av herderomanen, som inom prosan mot-
svarar den marinistiska strömningen inom poesien.
Denna herderoman hade särskilt utbildats under senrenässansen,
genom Sannazaro och Montemayor, och höjden av popularitet hade
den nått genom d’Urfés Astrée (1607 och följande år). Man kan
förstå, att dessa romaner slogo an på renässansens hetblodiga con-
dottieri och den karolinska tidens i krig, dueller och dryckeslag
prövade kavaljerer. Ty det låg likväl en tjuskraft i detta av den
högsta kultur förfinade herdeliv, som upprullade sig framför dem i
dessa romaner, och vilken skär idealism låg icke — trots all onatur
— utbredd över de älskandes kärlek!
Levertin har i sitt arbete om Gustav III som dramatisk författare
givit en mästerlig skildring av erotiken i 1600-talets franska drama.
»Chevaleriet — säger han — hade i Frankrike lagt första grunden
till en aristokratisk uppfattning av förhållandet mellan man och
kvinna, chevaleriet med sin kvinnokult, sin erotiska pagetjänst, sitt
sätt att uppfatta kärleken såsom alla stora dygders fullkomnarinna,
vilken, likgiltig för yttre samhällsplikter, enade två utvalda och värdiga
hjärtan för att ur deras gemensamma låga smälta fram vad mänsk-
ligheten ägde högst och ädlast.»
ytterligare eteriserat detta ideal,
snarast blivit en ömmare, mera
när den finner sin motsvarighet.
fullt jämbördiga. »Båda tänka och känna lika klart, båda glömma
mera bildade publiken hade då redan fått en annan Herde-
romanen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
