Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Skolor och universitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
institutioner, men det var aldrig ens en tanke på att härtill anvisa
några statsmedel.
Att något likväl gjordes, var de så ringaktade universitetens
förtjänst. Där funnos ibland s. k. överskottsmedel, tillkomna antingen
därigenom att någon professur varit ledig, då lönen ej utbetalats,
eller därigenom att arrendesumman för akademihemmanen något år
översteg utgifterna till löner. Det var med dessa ytterst
otillräckliga medel man nu sökte skaffa sig de allra oundgängligaste
institutionerna. De voro icke många.
Botaniska trädgården.
Vid 1700-talets början var den botaniska trädgården alldeles på
förfall. Professorsbostället liknade — för att begagna Linnés ord —
»ett ugglenäste eller en rövarkula». De flesta av de av Rudbeck
införda växterna voro utdöda, dikena voro igengrodda, och det hela
var såsom en åker av ogräs. Men så blev Linné 1741 professor,
och då ändrades allt liksom med ett slag. Med makten av sin
överlägsna personlighet och sitt lågande vetenskapliga intresse
inverkade han på sina kolleger, så att konsistorium nästan beviljade
allt, vad han begärde, ehuru Linné ställde stora fordringar på den
mycket klent försedda akademiska räntekammaren. Redan samma
år, som han blev professor, förmådde han universitetet att för 1,000
daler kpt. inköpa en till den botaniska trädgården angränsande tomt
för att utvidga denna. Under de följande åren köptes nya tomter
i grannskapet, så att denna under Linnés tid arronderades med icke
mindre än fem tomter. Året efter sin utnämning kom han med ett
annat förslag: att bygga ett nytt orangeri efter ritningar av Hårleman
och till ett pris av 5,226 daler kpt. samt att dessutom riva det gamla
professorsbostället och uppföra ett nytt. Utan något motstånd från
det eljes så njugga och grällystna konsistoriet beviljades dessa
anslag. Och strax därefter kommo nya, genom vilka hela trädgården
sattes i stånd, så att Linné till sist, 1762, kunde försäkra konsistoriet
»att ingen akademiträdgård i Europa har en sådan myckenhet av
allehanda växter». Men inalles hade universitetet för denna
institution intill 1776 utbetalat icke mindre än 36,670 daler smt., och
att detta icke var någon småsak framgår bäst därav, att denna summa
motsvarade mer än 36 professorers årslöner.
Under Linnés sista år, men ännu mer under hans oduglige sons
och efterträdares tid började hans stolta skapelse likväl att förfalla,
och den gamla Rudbeckska trädgårdens läge i en vattensjuk del av
staden hade aldrig varit gynnsamt. Men så grep Gustav III in och
gjorde, vad frihetstidens ständer aldrig hade gjort: uppförde en ny
institution. Någon känsla för vetenskapen hade Gustav III väl ej,
men med sin estetiska läggning imponerades han av all storhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0041.html
