Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Akademier och vittra sällskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kotteri inom orden, bestående av fru Nordenflycht, Creutz,
Gyllenborg och några få andra. Redan tidigt skilde dessa sig från de
övriga och samlades i fru Nordenflychts hem, under det att de andra,
mindre vittra tankebyggarna sammanträdde hos ordensmästaren
Eckleff. Denna majoritet, Eckleffs Tankebyggarorden, synes emellertid
ganska snart hava dött i tysthet — när vet man ej, troligen, redan
under 1750-talet. Tankebyggarorden efterträddes därför kort efter
ordens stiftande av fru Nordenflychts »salong», och det var framför
allt från denna, som de nya uppslagen kommo.
Vitterlek.
En antydan om, att Tankebyggarorden redan 1758 faktiskt var
avsomnad, har man däri, att ett nytt likartat sällskap då bildades i
Stockholm, sällskapet Vitterlek. Socialt stod detta lägre än
Tankebyggarorden och rekryterades nästan uteslutande från den lägre,
ofrälse ämbetsmannavärlden. Stiftaren — jämte fyra andra — var
en student, Olof Bergklint, en av de många informatorer, som då
uppehöllo sig i Stockholm, och ingen av medlemmarna var någon
litterärt betydande personlighet. Programmet var snarast
konservativt, gick emot »upplysningen» och den franska smaken. Emellertid
måtte medlemmarna själva hava haft en känsla av de poetiska
krafternas otillräcklighet, ty en paragraf i stadgarna lyder: »Sällskapet
anmodar en man av anseende, insikt och god smak, utom sällskapet
stående, som jämnt i Stockholm vistas, att såsom censor urskilja de
skrifter, som prövas värda att på trycket utgivas». Till innehavare
av denna förtroendepost utsågs den bekante språkmannen Abraham
Sahlstedt, och hans censur var ganska sträng; i en handskriven
volym finnas 140 dikter av sällskapets medlemmar, men av dessa
godkände Sahlstedt endast 21. Sedan sällskapet 1760, 1762 och 1763
utgivit tre samlingar »Öfningar», synes det hava upplösts, troligen 1764.
Läregiriga brödragillet.
Ännu mindre betydande var ett annat ungefär samtidigt
humanistiskt sällskap, Läregiriga brödragillet, som stiftades 1754 eller
1755, men som redan 1757 karakteriseras såsom en »agonisant, som
stundom synes få liksom nytt liv, men åter förfaller allt hopp om
förbättring». Två år därefter tyckes själva dödsfallet hava inträffat.
Sällskapets huvuduppgift säges hava varit »att uppodla svenska
språket», och man synes hava tänkt på att tävla med Tankebyggarorden.
Men som det förefaller voro medlemmarna mest intresserade av
historien och moralen, och inför allmänheten kom gillet aldrig att
framträda.
Utile Dulci.
En vida större roll spelade Vitterleks efterträdare, Utile Dulci.
Sällskapet stiftades 1766 av fem unga tjänstemän, bland dem Elis
Schröderheim, som då blott var nitton år, och det var onekligen
han, som tryckte sin stämpel på sällskapet, vilket blev ett slags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0070.html
