Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utrikes nyheter, och dessa — ganska torra och knapphändiga —
togos till största delen från några i Hamburg, Altona och Holland
utgivna gazetter. Sparsamt förekommo också inrikes nyheter, men
först 1760 fick man ett särskilt organ, Inrikes Tidningar, för dessa.
De kortfattade notiserna i Posttidningen voro sorgfälligt sovrade,
beledsagades ytterst sällan av några reflexioner samt voro vanligen
mycket efter sin tid. Mera förmögna bestodo sig därför med
handskrivna nyhetsblad, som voro mindre förbehållsamma. Icke dess
mindre är det tydligt, att avisläsandet icke blott i utlandet utan
ock i Sverige nu blivit en mycket omtyckt sysselsättning. Utländska
avisor funnos på kaffehusen, de studerande nationerna i Uppsala
prenumererade på dylika, och som jag redan nämnt lades de vid
ett par tillfällen till grund för akademiska föreläsningar. Notisernas
lakonism och heterogena beskaffenhet i förening med allmänhetens
bristfälliga historiska kunskaper gjorde dock tidningarna jämförelsevis
obegripliga, och i Tyskland hade man därför kommit på idéen att
utgiva ett slags kommentar. En dylik, av professor Strimesius,
utkom under åren 1726 och 1727 i svensk översättning. Men denna
var ej avsedd för en svensk publik, och 1733 anhöll därför en svensk,
ganska driftig affärsman, A. Giese, som utgav ett annonsblad,
Stockholmske Handels-Mercurius, om rätt att få publicera en svensk
motsvarighet till Strimesius’ Anmärkningar. Överpostdirektören Bunge
betraktade emellertid detta såsom ett intrång i det privilegium, som
han ansåg sig hava på Posttidningen, protesterade och gjorde själv
anspråk på att få utgiva ett dylikt blad. Detta beviljades, och så
utkommo 1734 Anmärckningar vid swänska Posttidningarne, vilka
fortsatte ända till 1760. Under den första tiden var dåvarande
amanuensen Carl Reinhold Berch redaktör, och hans artiklar äro
ganska väl skrivna. I företalet påpekar han, att en läsare för att
rätt förstå Posttidningen måste hava vissa kunskaper i historia,
geografi, politik m. m., men många ha ej haft tillfälle att sådant
lära, ge sig ej heller tid att studera dylika böcker. Det var till
deras tjänst, som anmärkningarna voro skrivna. Därefter följa artiklar
om den pragmatiska sanktionen, som då var Europas brännande
fråga, om Danzig, om den franska arméen, om riksdagen i det tyska
riket, om engelska parlamentet o. s. v. Sylwan har ganska träffande
jämfört dessa uppsatser med artiklarna i ett konversationslexikon,
och de ämnen, som behandlades, voro ofta långt ifrån aktuella.
Svensk politik var naturligtvis tabu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
