Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Pressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gazetten (1742—58) och Stockholms Weckoblad (1745—1779). Den
förra, som först utgavs av boktryckaren Peter Momma, var avfattad
på franska och ger oss ett talande vittnesbörd om
huvudstadspublikens förtrogenhet med det franska språket. Den gick i samma
stil som Posttidningen, men var bättre skriven och hade mera
utförliga artiklar — naturligtvis blott om den utländska politiken.
Stockholms Weckoblad, som också utgavs av Momma, var från
början ämnat att bliva en vitter tidning med redogörelse för den
litteratur, som utkommit här och utrikes. Men därav blev ingenting,
utan i stället övergick veckobladet allt mer och mer till en
lantbrukstidning.
Ärlig swensk.
Någon politisk tidning fanns således icke i landet. I någon mån
ersattes väl denna brist av de handskrivna inlägg, på vers och prosa,
som särskilt under riksdagarna spredos bland allmänheten. Men
för dessa var läsekretsen dock ganska begränsad. Så stundade den
märkliga riksdagen 1755—1756, och då tog hattarnas partilidelse
överhanden. För att bearbeta publiken i hattrådets tvist med
konungamakten beslöt man att utgiva en tidning, En ärlig swensk.
Redaktören var anonym. Men artiklarna lära hava emanerat från
en hattkonklav, som samlades hos grevinnan Hårleman. Utgivare —
och väl även författare till de flesta artiklarna — var censor librorum
Oelreich, ehuru ej heller han syntes inför publiken; i varje fall röjer
sig hans ande i det höga prenumerationspriset. Det första numret
börjar med att »invitera alla ärlighetens älskare att våga några plåtar
på ett helt års arbete, varav tvenne ark varje vecka skola utgivas».
För att tidningen icke skulle bliva för torr utan mera smaklig, skulle
artiklarna få formen av samtal, »så att Honestus, den ärlige svenskens
sekreterare, har vid sin sida Prudens, Candidus, Generosus, Severus,
Sinceras, Probus, Innocens och flera dess vänner. Å andra sidan
bli Cautus, Proprius, Callidus, Versutus, Audax, Lepidus och andra
dess anhängare. Dessa göra inkast, svårigheter och förbehåll, dem
Honestus på den ärlige svenskens vägnar besvarar. Lepidus lärer
icke glömma bort sig att här och där inblanda sina löjliga infällen.»
Det hela skulle således bli en diskussion mellan hattar och mössor,
och i Lepidus hade man skaffat sig en Harlequin. Numret slutar
därefter med att »påminna alla den ärlige mannens vänner och alla
dem, som fråga efter en ärlig svensk, att de prenumerera på detta
verk. Omkostnaderna äro allenast två dukater för etthundrade ark
på gott papper. Sist vänder jag mig till vår gode censor och ber
honom på det högsta ej vara för mycket grannsynt och ej
misstänka arbetet för något förborgat förgift, ty här lovas heligt, att
intet annat skall anföras, än det en ärlig svensk bör säga.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0100.html
