Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skämtande stil. Samma år uppträdde två andra tidskrifter av denna
typ, den ena en översättning i urval ur Den engelske Spectator (av
Jacob Kling), den andra Skuggan af den döda Argus, utgiven av en
epigon från stormaktstiden greve Olof Gyllenborg, som då var nära
sjuttio år. Redan samtiden skämtade med den gamles misslyckade
försök att anslå den yngre generationens stilistiska ton. Men det
ligger något rörande i den varma och uppriktiga beundran, som den
åldrige karolinen ägnar sin yngre samtida, och redan
veckoskriftens namn vittnar om hans blygsamhet. »Skuggan» börjar:
Den vittra penna tröttnat skriva,
Som oss så ymnigt nöje gett.
Din tystnad vill oss därtill driva,
Att önska vi dig aldrig sett,
Ty när man smak av läckert fått,
Man får det ej till fullo njuta.
Argus, du har länge nog
Dolt dig undan uti jorden,
Mångas nöje uti Norden
Dödde bort, när Argus dog.
Fast påfåglar här och där
Sökt som Patrioter skrika,
Äro de dock icke lika
Argi allra minsta fjär.
Ty bör du ej gräva ner
Uti jorden dina gåvor,
Tag man fram ur dina håvor
Det så allmänt nöje ger.
Nu som förr, säg vad du vill.
När du lyser, Skuggan viker.
Vis, att du dig själv är liker,
Vis, att Argus själv är till.
Vill du veta vem jag är,
Som min ro i skuggan tager?
Skuggan sig ej själv bedrager,
Då han namn av Skugga bär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
