88 (Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pressen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

man här betraktelser över allahanda dårskaper och även ett försök —
ett samtal mellan ett par pigor — att efterbilda Dalins realistiska
skildringar. Den största uppmärksamhet tilldrog sig det 25:te numret,
och detta är onekligen märkligt, ty här finner man det första
försöket i svenskt tryck till en kritisk värdesättning av svenska
diktverk. »Phœbus» mönstrar här de svenska poeternas skara:
Stiernhielm, Lucidor, Columbus etc. Om de allra flesta har han några
berömmande ord, men om några ock ett lindrigt klander. Lagerlöf
bär med rätta namn av en »ljuv poet», men hans svenska vers är
dock »nog latinsker». Dahlstierna bör nämnas med vördnad, men
Phœbus anser, att han gjort klokast i att ej översätta Pastor fido.
Vad Spegel beträffar, borde han hava förenat sig med Lucidor.
Denne hade då kunnat låna »konst» av Spegel och Spegel »drift»
(poetiskt snille) av Lucidor:

Jag tillstår, att din bok rätt lärda saker driver,
Men därav kommer, att hon mindre nöje giver.
En dikt, en poesi, som är för mycket lärd,
Den är just därföre, tycks mig, långt mindre värd.

Runius åter har så blandat skämt med allvar, att »ett läckert öra»
såras därav, Elds poesi är förskämd med »öl, vin och tobak», Frese
anses väl enformig, och den hederlige Kolmodins Qwinno-spegel
lämpar sig ej för damer i vår mera civiliserade tid. Men värst går
Celsius åt en nu bortglömd, men förr ganska skattad latinpoet,
fänriken Gustaf Lithou, som beskylles för oförsynt plagiat.

En dylik kritik var då något oerhört, och redan i nästa nummer
visar sig Celsius hava en förkänning av den storm, han uppväckt.
Vår poet — skriver Nitet — »var något öppenhjärtig i vårt sista ark,
så att man förmodar, det han mest lär löpa hornen av sig med sin
dristighet. Han nämnde där emot en vanlighet dem vid namn, vilka
han kritiserade. Men besinna, mina vänner, det man bör skilja
mellan de fel, som egentligen röra ens person, och de fel, som röra
ens skrifter. De angå ingens ära och redlighet, ty man kan ju
alltid vara en ärlig karl, fastän man ej är poet». Allmänheten hade
en annan uppfattning, och en pseudonym, Arimaspus (Abr. Sahlstedt),
tryckte en utförlig svarsdikt, som är ganska ovettig, ehuru censor
strukit »några allt för häftiga ordeformer». Också Lithou sökte
att hos censor få imprimatur på ett genmäle, men då Benzelstierna
fordrade, att han skulle stryka »en hop äreröriga epitheta», vägrade
den upprörde författaren, och skriften förblev otryckt. En tredje,
Sincerus, skickade in ett brev direkt till Nitet, och Celsius tog
lojalt in det i sin tidning. Min herre — skriver Sincerus — »har

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0118.html

		Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden / 88 (1926-1932) Author: Henrik Schück, Karl Warburg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|