Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Bokmarknaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BOKMARKNADEN
Frihetstidens boktryckerier.
Vid frihetstidens början var Sverige
jämförelsevis väl försett med tryckerier. Ur typografisk
synpunkt voro dessa visserligen ej av första
klass, men de fyllde nödtorftigt landets
behov. De förnämsta voro det kungliga
tryckeriet och antikvitetsarkivets boktryckeri.
Ägare av det förra var sedan 1738 Peter
Momma, en både driftig och kunnig man.
De föregående boktryckarna hade varit
obildade hantverkare. Momma däremot tillhörde en förnämlig
borgarsläkt av ursprungligen holländsk börd och hade börjat såsom
ämbetsman, men på en resa hade han i Holland kommit att studera
boktryckerikonsten, och vid återkomsten till Stockholm övertog
han det kungliga tryckeriet. Under hans ledning utvecklades detta
högst betydligt, både förlaget och tryckeriet, och såsom vi sett
sökte Momma ock att genom sina tidningar skapa ett ökat litterärt
intresse. Han anlade dessutom både ett stilgjuteri och ett
pappersbruk; förut hade alla typer måst köpas i Tyskland och även större
delen av det här förbrukade papperet. Såsom förut nämnts
överlämnade han med ingången av 1769 affären till sin son Vilhelm
Momma, vilken däremot icke kunde sköta den och till sist, 1771,
nödgades rymma. Titeln kungl. boktryckare överflyttades då på
Peter Mommas måg, sekreteraren Henrik Fougt, vilken avled 1782,
varefter affären fortsattes av hans änka fru Elsa Fougt.
Antikvitetsarkivets boktryckare var vid frihetstidens början en
tysk, Johan Laurentius Horrn. Då han 1741 avled, fortsattes affären
av hans änka Helena Indebetou, som året därpå gifte om sig med
notarien Lars Salvius, vilken då blev tryckeriets ägare och chef.
Det sista gick icke utan svårigheter, ty Salvius hade ju aldrig gått
igenom en boktryckares läroår. Gesällerna på tryckeriet och de
andra mästarna i Stockholm opponerade sig därför mot detta
intrång. Jag — berättar Salvius — »som i min ungdom varken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0133.html
