Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bokmarknaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra — arbeten; dessa blevo således hans egna förlag, bland dem
också den nya lagboken. Ett annat billigt sätt att hjälpa litteraturen
var att ålägga vissa korporationer att inköpa boken, och ett klassiskt
exempel erbjuder den bekante riksdagsprosten Serenius’ engelska
lexikon. På hans begäran beslöto alla fyra stånden, att varje
universitet i riket skulle inköpa 150 exemplar och varje gymnasium
15. Dock förekommo även direkta statsunderstöd. Såsom vi minnas
fick Oelreich 12,000 daler för partiskriften En ärlig swensk, och
även några andra gratifikationer till författare av nyttiga arbeten
förekommo, ehuru mycket sparsamt. De mest bekanta äro de,
som utgingo till Dalin och fru Nordenflycht. Men även här
spelade den utilistiska synpunkten in. Sedan Dalin i december 1734
förklarat sig ämna sluta med Argus, väcktes i ridderskapet och
adeln ett förslag att »tillägga honom 600 daler smt. årligen av
postmedlen, så länge han hädanefter på samma sätt som härtills
varder skrivandes». Skälet till denna frikostighet var emellertid,
att han »förökat riksens inkomster, i det deras (Argusnumrens)
kringsändande över 5,000 daler smt. uti postpenningar indragit».
Därigenom att Argus fortsattes — och det var förutsättningen —
skulle staten således göra en ren vinst på 4,400 daler. Emellertid
inskränkte man sig till att blott anbefalla den anonyme författaren
till nådig åtanke, och några penningar fick Dalin denna gång icke.
Ej heller 1743 kom han längre än till en rekommendation.
Ständerna föreslogo då, att han skulle få »sammanskriva något nyttigt
verk i svenska historien eller eljes, vartill kungl. kanslikollegium
torde undfå Eders Kungl. Maj:ts nådiga befallning att utse något
tjänligt ämne, då riksens ständer sedermera, när bättre tider och
större tillgång av medel finnas, hos Eders Kungl. Maj:t
bibliotekarien Dalin till nådig hugkomst av någon vedergällning ej lära
underlåta i underdånighet att anmäla». Understödet bestod således
i själva verket i ett uppdrag samt ett löfte att i framtiden giva
honom en ersättning för detta, så vida rikets finanser det medgåvo.
Summan antyddes icke, men 1747 utanordnades verkligen 6,000
daler smt., varjämte ytterligare 6,000 skulle utbetalas, när hela
verket, den svenska historien, förelåg färdigt. Beloppet var således
detsamma, som Oelreich fått för En ärlig swensk. Även Nordberg
erhöll en »récompense» på 12,000 daler för sin historia, Lagerbring
4,000 för sin. Åt fru Nordenflycht anslogos 600 daler smt. i årlig
änkepension. Men knappast har man rätt att betrakta denna
pension som Sveriges första »digtergage», ty utom det att fru
Nordenflycht till en del fick pensionen i sin egenskap av prästänka,
anvisade riksdagen därtill icke några medel, utan tog beloppet från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
