- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden /
140

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Benzelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med de stora biblioteken i utlandet och fick genom sin korrespondens
med dessa kännedom om de nyaste tilldragelserna inom den lärda
världen. Hans kanske främste efterföljare såsom bibliotekets chef
har också med rätta givit honom det vitsordet, att detta »aldrig
haft en mer lysande, knappt en dugligare ledare». Tack vare
honom blev biblioteket brännpunkten för universitetets vetenskapliga
liv, och led i hans verksamhet som bibliotekarie voro de
vetenskapliga kollokvier, som han höll på biblioteket och som mynnade
ut i de förut omtalade sällskapen Collegium curiosorum och
Bokvettsgillet. Ett annat uttryck för samma strävande voro de
fullkomligt frivilliga föreläsningar, som han 1704 begynte att hålla i
historia litteraria eller lärdomshistoria — således icke egentligen
litteraturhistoria i vår tids mening. Historia litteraria var en rent
filologisk disciplin och sträckte sig ännu blott till den grekiska,
romerska och orientaliska litteraturen. Föreläsaren gav en kort
biografi av en författare, förevisade hans arbeten, redogjorde för
de olika upplagorna och slutade med att anföra några lärdes
omdömen om författaren. Kursen var således närmast en
biblioteksdemonstration, avsedd att göra åhörarna förtrogna med bibliotekets
litterära skatter. Historia litteraria var väl en skapelse redan av
renässansen, men mig veterligen hade inga dylika föreläsningar förut
hållits i Sverige.

Benzelius’ historiska föreläsningar.



Benzelius började ock en annan föreläsningskurs, som likaledes
gav ett nytt och viktigt uppslag. Biblioteket var, som sagt, fattigt
på klassiska handskrifter, men hade däremot ganska många av vikt
för svensk medeltidshistoria. Rudbeckianerna, som stirrat sig blinda
på den götiska forntiden, hade ej ägnat dem någon uppmärksamhet,
och professorerna i historia hade med ett undantag aldrig föreläst
svensk historia, utan föredragit någon romersk historiker eller
Sleidani krönika om »de fyra monarkierna». Det enda undantaget
var Claudius Arrhenius (Örnhielm), som under sin professorstid
(1668—1687) föreläst en gång över Ericus Olai och en gång över Johannes
Magni. Men på Benzelius’ tid var Örnhielms bror Jakob Arrhenius
professor i historia, och han sysselsatte sig alls icke med
fäderneslandets historia, utan blott med Roms, och i samma spår fortsatte
Jakobs son och efterträdare Lars Arrhenius. Det var därför en
fullkomlig nyhet, då Benzelius 1712 i biblioteket började en
föreläsningskurs i historia patriæ — först på latin, men sedermera i
strid mot akademisk praxis på svenska. Det metodiskt nya och i
viss mån banbrytande var, att föreläsningarna företrädesvis
sysselsatte sig med historisk källkritik, ty just härigenom visar sig
Benzelius såsom den nya tidens föregångsman; bristen på en dylik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free