Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Benzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
källkritik hade — om man frånser Schefferus — just varit det mest
utmärkande draget i den föregående tidens historiska forskning.
Ännu på Benzelius’ tid var likväl en dylik kritik ej utan sina faror,
ty rudbeckianismen var fortfarande till hälften en statsreligion.
Benzelius uttalar sig därför ytterst försiktigt om Atlanticaförfattarens
halsbrytande hypoteser, men trots alla artighetsbetygelser märker
man, att han ej tror på dem. Fast än alla hans skäl — yttrar han
på ett ställe — »ej äro bindande, äro de dock prov till hans stora
förstånd, varmed han liksom tjusar sin läsare». På ett annat ställe
kommer Benzelius att tala om Platons Atlantis. Historikerna äro
ej ense om, huru man bör förstå denna skildring. Några mena,
att berättelsen är en dikt, andra att Afrika avsetts, åter andra
Armenien, men Rudbeck »bjuder till att med sannolika skäl visa
Atlantidem intet annat vara än vår Scandinavia». Den försiktige
Benzelius nämner ej, om han själv gillar eller ogillar denna mening.
För Johannes Magni har han ej samma undfallenhet, och dennes
»konungar ända upp till Abrahams tid äro mestadels diktade».
Den tillförlitligaste konungalängden är den, man har i Langfedgatal
och Ynglingasagan, men icke heller till dem har han någon större
tilltro, och den historiska tiden börjar för honom först på 800-talet.
De historiska källorna för den äldre tiden äro enligt Benzelius
ungefär de samma, som vi nu godtaga: runinskrifterna,
skaldedikterna, Hervararkrönikan, Rimbert och Adam.
Ganska märklig är hans nyktra uppfattning av runorna. Enligt
hans mening äro de komna ej från det latinska, utan från det
grekiska alfabetet, och det är endast fyra runor, som han ej på
detta sätt kan förklara. Likaså anser han, att denna grekiska skrift
via »skyterna» i Sydryssland kommit till Norden — som man ser
en teori, som kommer von Friesens ganska nära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
