147 (Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historia och fornforskning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rudbeckianska fantasterier. Den handskrivna boken, som man följt — yttrar
Göransson i dedikationen till kronprinsparet — »är efter alla lärda
åskådares omdömen en av de allra äldsta götiska pärmeböcker,
som finnas både in- och utom Svearikets hävdaburar. Hennes
nuvarande götiska skapnad kommer väl icke längre tillbaka än till
tolfte hundrade året efter Kristi hugneliga födelse, då den vittre
och vittfrejdade lagmannen S. Sturlesson henne efter gamla
runoböcker i korthet avskrivit. Men vid pass fem hundrade år före
Kristus vittna Herodotus och Plato, att tre hundrade år förr än
Troja byggdes, var hon för sitt höga värde uti mässingstavlor ristad
och av den mäktiga drottningen i Svearike Opis eller Disa utförd
till Grekland, ifrån vilken drottnings son, Jovir, Edra kungliga
Högheter, på fädernet endast räknat, uti åttionde led härstamma.» Och
i företalet till den gunstige läsaren fortsätta dessa galenskaper:
»Sedan Atle, Jafets son, tagit den nordiska himmelen på sina starka
axlar, upprättade han vid sin sida Baldurs hov för Heimdals nio
mödrar. Här befallde han skaldernas fader Brage att bo med flera,
och hans husfreija Iduna skulle här akta Atles trenne guldäpplen.»

Bautil.

Mest bekant är han dock för ett följande arbete: Bautil. Såsom
vi minnas hade den flitige Hadorph ritat av nästan alla då kända
runstenar, över 1,200, och även låtit göra träsnitt av alla
avritningarna. Men han hade icke haft några medel att utgiva arbetet,
och nu, under den late Helins tid, lågo stockarna i
antikvitetsarkivets källare, där ingen på åratal sett dem. Göransson, som visste
detta, gjorde då slag i saken och anlitade därvid den under
frihetstiden säkraste utvägen. Han var informator i den mäktiga
Gyllenborgska familjen, och tack vare denna kanal fick han igenom ett
beslut av riksens ständer. Dessa hade förnummit, »det magister
Johan Göransson förvärvat sig såväl grundlig insikt och färdighet
uti all befintlig runskrifts läsning, tydning och utredning, som
berömlig kunskap uti inrikes historien samt därav redan vackra och
nyttiga prov utgivit». Därför »önskade riksens ständer», att
Göransson skulle utgiva dessa runstenar. Något anslag av statsmedel gavs
naturligtvis icke — lika litet som till Bergius’ Diplomatarium —
utan i stället hänvisades till arkivets besparingskassa eller »någon
annan tjänlig fond, som därtill kunde utses, utom det understöd,
varmed rikets förnäma och förmögna inbyggare av patriotiskt nit
och ömhet för ett så gagneligt verk lära finnas redbogne att honom
biträda». Ständernas beslut fattades 1747 och remitterades till
Helin, som tog två år på sig att svara. För antikvitetsarkivet var
situationen ganska obehaglig. Göranssons syfte var att utgiva en
upplaga, i vilken hans rudbeckianska runtolkningar och hans

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0183.html

		Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden / 147 (1926-1932) Author: Henrik Schück, Karl Warburg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|