Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Historia och fornforskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommentarier till dessa skulle bliva huvudsaken, och Berch, som redan
nu tagit ledningen inom arkivet, var alldeles på det klara med, att
en dylik publikation skulle bliva en vetenskaplig skandal. Men å
den andra sidan måste ständernas befallning ovägerligen åtlydas.
Räddningen blev kostnadsfrågan. På en förnyad remiss i ärendet
lät han nämligen Helin svara, att möjlighet att utgiva arbetet för
omkring 1,500 daler kpt. fanns, om det utgavs utan alla
kommentarier, således blott Hadorphs träsnitt. Så skedde även, Göransson
fick hålla inne med sina lärda anmärkningar och inskränka sig till
att läsa korrekturet. I det skicket kom Bautil ut 1750.
Biörner.
Samma år avled den andre rudbeckianen, Eric Julius Biörner,
vars insats varit vida mer betydande än Göranssons. Född 1696
blev han, efter några års studier i Uppsala, redan 1717 anställd i
antikvitetsarkivet, där han dock aldrig avancerade längre än till
translator — tydligen därför att vinden nu börjat blåsa mot
Atlanticadrömmerierna. Och av dem var Biörner en hängiven beundrare,
vars trofasthet har något rörande hos sig. I sin Inledning til de
yfwerborne göters gamla häfder (1738) säger han sig hava följt »den
makalösa Rudbeckens den äldres Atlantiska verk, dem jag till stor
del av eget ämne har både hjälpt och stadfästat» för att giva
särskilt den utländske läsaren bättre kunskap »av detta ståtliga verk,
än han härtilldags därtill torde hava haft, alldenstund ganska få
lärde äga alla dess trenne delar, ännu färre äro, som givit sig tid
att dem igenomläsa».
Men tiden hade nu vuxit förbi rudbeckianerna. På 1720-talet
hade Biörner råkat i strid med Olof Celsius d. ä. om
hälsingerunorna och därvid lidit ett avgörande nederlag. Sedan blev han
föremål för Dalins kvicka satir, och 1744 tog han i förtreten över
alla motgångar avsked ur antikvitetsarkivet. Framför kamraterna i
arkivet hade Biörner likväl en förtjänst: han var till ytterlighet flitig,
genomgick de isländska sagorna, gjorde innehållsöversikter och
register till dem samt började även att utgiva dem. 1737 tryckte han
— med biträde av Gustaf Bonde — en samling dylika: Nordiska
kämpadater i en sagoflock samlade om forna kongar och hjältar.
Verelius hade 1664 börjat med dessa isländska sagoeditioner, sedan
hade Renhielm, de båda Peringskiöldarna och andra fortsatt, så att
denna isländska översättningslitteratur vid frihetstidens början var
ganska omfattande. Det var denna gren av det gamla
antikvitetsarkivets verksamhet, som Biörner nu upptog, då han i sina
Kämpadater införde Rolf Krakes saga, Frithiofs saga, Volsungasagan, Ragnars
saga m. fl. Detta arbete — en sista yttring av stormaktstidens göticism
— fick en stor betydelse. Det förlöjligades väl av Dalins samtida,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0184.html
