Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historia och fornforskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var Biörner en relikt från en svunnen tid. Då Helin 1750 tvingades att
avgå, utsågs Carl Reinhold Berch till hans efterträdare, och i honom
fick verket icke blott en ytterst driftig chef utan ock en forskare
med då moderna synpunkter. För de isländska sagorna hade han
ej någon vidare respekt. Det är — skrev han — icke alla, som
förtjäna att översättas, långt mindre att med omkostnad publiceras.
Sturlesons historier äro ju goda, »andra återigen eländiga utdrag
av vad främmande skribenter långt bättre utfört, om trojanska kriget,
martyrerna, Vilhelm Conquestor, etc., lönandes det icke mödan att
lasta sig med elaka kopior, när man haver tillgång till goda original»,
och då Brocman sedan ville utgiva Ingvar Vidtfarnes saga, förklarade
Berch, »att konung Ingvar med alla sina underliga djur och drakar
icke är flera styver värd». Även mot runforskningens värde ställde
han sig skeptisk. Härom och om andra antikvariska glädjeämnen
yttrar han sig lika vanvördigt som Dalin: »Att gemene man
fordomdags för det han hade runstavar, läste kämpavisor och sagor
samt högg runstenar, skall stå i den litterata klassen, haver han
ingen större rättighet till, än om en bonde nu ville bliva
nämndeman, för det att han på sin hylla hade liggande en almanacka, några
fångvisor och historien om Jerusalems skomakare, fast han ock hade
på kyrkogården låtit uppsätta ett kors över sin son Halfdan, hårda
godan dräng, som dog på herrgårdsarbete». Däremot sökte han
att utveckla det gamla arkivet till en historisk akademi, tydligen
efter förebilden av Benzelius’ litterära bibliotekskollokvier. Till en
början sammanträdde han och assessorerna varje vecka, då var och
en föredrog de arbeten, med vilka han var sysselsatt, vidare
upplästes de lärda brev, som ankommit — oftast rörande mynt, för
vilka Berch mest intresserade sig — och ytterligare resonerade man
om nyutkomna arbeten. I ett till kanslikollegium ingivet program
för arkivets verksamhet framhöll Berch särskilt vikten av noggranna
manuskriptundersökningar. Härigenom kunde många viktiga fynd
göras: »för några år sedan igenfanns kyrkobalken av Smålandslagen
uti ett manuskript i Skoklosters bibliotek, om vilken man tillförene
ingen kunskap ägt. Dylika fynd torde ännu kunna göras, om man
flitigt söker». Även för ortbeskrivningar var han intresserad; likaså
fortsatte han flitigt Hadorphs och Örnhielms avskrifter av de
gamla pärmebreven och upprättade över dem omsorgsfulla register.
Under hans ledning genomgick således det gamla antikvitetsarkivet
från vår stormaktstid i viss mån en förvandling. Han sökte att
befria arkivet från allt det gammalmodiga, som funnits i
stormaktstidens historiska forskning, men fasthålla det, som kunde bringas
i samklang med frihetstidens uppfattning. Att han häri icke fullt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
