Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Historia och fornforskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bliver förnuftig eftertanke ett alldeles urmodigt skräp, som endast
kan tjäna till väggprydnad hos en antikvitetssamlare.»
Lagerbring kan således, ehuru »lärd», sägas fortsätta i Dalins
anda. Liksom denne skriver han populärt, har en klar komposition,
söker visserligen icke att giva framställningen någon estetiskt
fulländad form, men har å den andra sidan tagit Dalins nyss citerade
föreskrift ad notam: att låta den otvungna naturen fritt verka. Och
liksom Dalin är han även moralist och rationalist samt har såsom
sådan mycket hårda ord för medeltidens »vidskepelse», vilken han
lika litet som Dalin förstår. Detta är likheterna. Men i den
historiska kritiken står han icke så litet över föregångaren.
Lagerbrings historiska kritik.
Sina principer har han utvecklat i inledningen till det första
bandet och i företalet till det andra. I den förra söker han att
värdesätta källorna till hednatidens historia och hade här den
fördelen framför Dalin, att rudbeckianismen 1769 redan var en
bortglömd villomening, på vilken han ej behövde spilla några ord.
Huvudkällan för denna tid är Snorre Sturlosons Heimskringla. Han
levde väl långt efter större delen av de händelser, han skildrar,
men »man tror Livius, som skrivit romerska historien, änskönt han
anför omständigheter, vilka tilldragit sig för mer än sjuhundra år
före hans tid, i den billiga förtröstan, att han troget följt äldre
skrifter och handlingar, fast de nu intet äro till fångs. Varföre
får icke Sturleson njuta samma rättvisa?» Snorre stödde sig dels
på äldre författare såsom Are, dels på »Langfedgatal», dels på
skaldvisor såsom Thiodolfs Ynglingatal. Dessa sånger hade genom
minnet fortplantats till barn och barnbarn, och äro således ganska
trovärdiga. Även den muntliga tradition, som Snorre åberopar,
kan giva oss en trovärdig kunskap om ganska gamla händelser.
Det är sant, att nu för tiden går släkttraditionen väl ej längre
tillbaka än till farfars tid, men de, som äro av »större släkt, minnas
nog sina förfäder». Vissa konungar bliva i långt minne, och i
Dalarna lär knappt någon bondgosse vara okunnig om Rankhyttan
och kung Gustav. »När man lägger allt detta tillsamman, märker
man nog, att Sturlesons arbete bör äga så mycken trovärdighet,
som en historieskrivare kan begära».
I stort sett är ju själva principen här densamma som för våra dagars
historiska forskning, ehuru denna tillämpar principen med större skärpa
än Lagerbring, och som bekant finnes ännu mången, som håller
på den isländska traditionens tillförlitlighet. Felet hos Lagerbring
var här detsamma som hos Dalin: han förstod ej att skilja saga
och historia, och han vill därför tillmäta historisk trovärdighet åt
rena dikter. Om kung Dag t. ex. resonerar han på samma sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0205.html
