Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ihre och språkvetenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om hans politiska process har jag redan talat. En annan gällde den
religiösa renlärigheten. 1742 hade han åtagit sig att presidera för
en av Anders Knös författad avhandling om den naturliga och
uppenbarade religionen. Disputationen var fullt ortodox, och Knös kom
till det resultatet, att den naturliga religionen icke var tillräcklig
att förklara försoningsläran. Man tycker därför, att avhandlingen
borde hava fått passera utan anmärkning. Men Knös hade i en
filosofisk disputation behandlat ett teologiskt ämne, och detta stred
mot ett kungabrev av 1691. Den teologiska fakulteten förbjöd
därför tills vidare avhandlingens ventilering. Då det emellertid blev
en ny rektor, Klingenstierna, fick Knös av denne tillstånd att
försvara sin disputation. Nu klagade teologerna, och med anledning
därav mottog universitetet ett kanslersbrev, i vilket det ålades att
tillse, »det inga materier, som endast höra till teologien, måga uti
filosofiska disputationer inblandas och den studerande ungdomen
icke må vänjas att i teologiska saker allt för fritt resonera». Då
Ihre ej var disputationens författare, borde han ju hava stått
utanför hela denna tvist, men icke dess mindre tog sig en präst i
Södermanland anledning att i en synodaldisputation anfalla honom och
beskylla honom för »semipelagianism». Ihre svarade, och en strid
blossade upp. Till sist drogs saken inför prästeståndet vid
riksdagen 1747, vilket hemställde, att filosoferna icke skulle få
behandla teologiska ämnen, att preses för en dylik brottslig
avhandling skulle straffas första gången med förlust av ett halvt års lön
och andra gången avsättas från tjänsten. Slutligen framställde
ståndet ett så långt gående yrkande, som att den teologiska fakulteten
skulle få rätt att utfärda förbud mot ventilerande av även
filosofiska avhandlingar. Detta bifölls av Kungl. Maj:t, dock med
undantag för den sista punkten. Ihre själv tog saken tämligen lugnt, och
i ett privatbrev till kansleren skrev han: »Nådige herre! Jag läser
eloquentiam, politicam och staterna med vad därtill hörer. Till
att bliva kättare har jag varken nog genie eller dumhet, än mindre
nog ond vilja, som jag ock gärna vill förskriva mig att aldrig någon
tid blanda mig uti teologien, allenast mig därav så mycket avstås,
som till min enskilda andakt och förkovran i kristendomen tjäna
kan. Vidare haver jag aldrig ämnat gå.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
