Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihetstidens filosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var den filosofiska lärostolens innehavare, hade alldeles öppet
försvurit sig åt »Wolffens lära». Att denna emellertid alls icke var
farlig för renlärigheten, visade särskilt Nils Wallerius, som följde
efter Ullén och nog var den mest betydande filosof, som dittills
funnits i Uppsala, en personligen mycket aktningsvärd man med
stor plikttrohet och stor arbetsförmåga samt dessutom en skicklig
matematiker. Såsom författare var han mycket flitig och utgav
flera ganska digra arbeten i sin vetenskap: Psychologia empirica,
Psychologia rationalis, Systema metaphysicum m. fl., vilka tyckas
hava haft en stor läsekrets, att döma därav att Salvius i
författarhonorar betalade honom 12 daler kpt. per ark. Den filosofiska
undervisning, som Wallerius gav, var emellertid så litet revolutionär
som möjligt, utan mynnade i stället ut i theologia naturalis, »som
är huvudet för hela philosophia theoretica», och i konsistorium
förklarade han, att filosofiens uppgift var att »förlägga naturalismum,
materialismum, atheismum, fatalismum och andra uti teologien ganska
anstötliga villfarelser». Det var därför alldeles i sin ordning, att
han från filosofien övergick till den nyskapade kalsenianska
professuren inom den teologiska fakulteten, vilken delvis inrättats just
för honom och vars uppgift var att vederlägga alla irrläror.
Wallerius’ lärotid betecknar wolffianismens höjdpunkt, och sedan
började dess dödsarbete. Till hans efterträdare blev adjunkten Carl
Asp 1755 utnämnd, och han kvarstod ända till 1770 utan att under
denna tid utgiva eller presidera för en enda avhandling. Om arten
av hans föreläsningar får man den bästa föreställningen genom hans
uppgift i diariet för 1756. Han hade börjat med att vederlägga
lockeanismen och därefter övergått till »filosofien före syndafloden
på Adams, Kains, Seths och deras efterkommandes tid». Någon
farlig fiende för lockeanismen tyckes Asp att döma härav ej hava
varit, och i disputationer, som ventilerades på 1760-talet — vanligen
under Ihres presidium — ser man, huru upplysningsfilosofien nu
börjar tränga in även vid universitetet. Men först 1771 utnämndes
den förste lockeanen, P. N. Christiernin, till professor i filosofi vid
Uppsala universitet. Det var under frihetstidens sista år, åttioett
år efter det att Lockes Essay concerning human understanding
utkommit, och fort hade det således ej gått. Tio år efter Christiernins
utnämning trycktes Kants Kritik der reinen Vernunft, och som
vanligt blev det Uppsalaprofessorns uppgift att »vederlägga» den
nya filosofien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
