Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihetstidens filosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man, som här var filosofiens målsman, Andreas Rydelius, kom i
motsats till kollegerna i Uppsala att utöva ett ganska betydande
inflytande på sin samtids åskådningssätt.
Han var född 1671 i Östergötland, studerade först vid Linköpings
gymnasium och blev 1689 student i Uppsala. Här kom han under
inflytande av Johan Bilberg, som visserligen var professor i
matematik, men huvudmannen för Uppsalas kartesianer. I hans hus
blev Rydelius informator, och Bilbergs dotter blev sedan trolovad
med honom, ehuru hon dog strax före bröllopet. Det filosofiska
system, som Rydelius först tillägnade sig, var därför kartesianismen,
och han bibehöll alltid kartesianernas ovilja mot den aristoteliska
skolastiken. Någon anställning vid universitetet fick han rcke, utan
livnärde sig såsom informator. 1699 flyttade han till Lund, också
blott såsom privatlärare, och först 1710 utnämndes han, nära
fyrtioårig, till professor i filosofi. På denna plats stod han kvar till 1730,
då han övergick till den teologiska fakulteten. Fyra år senare blev
han biskop över Lunds stift och dog såsom sådan 1738.
Såsom lärare var Rydelius sällsport flitig, antalet av hans
disputationer stiger, till bortåt hundra, och Lunds universitetsbibliotek
bevarar icke mindre än tolv band anteckningar efter hans föreläsningar.
Då universitetet under krigsåren var upplöst, fortsatte han icke dess
mindre sin lärarverksamhet, vandrade, undan pesten, med sina
studenter från by till by för att alltjämt kunna undervisa dem, och
det moraliska inflytande, han haft på sina alumner, kan knappt
överskattas. Ty det stora hos Rydelius var mindre begåvningen än
karaktären, och denna karaktär kommer också fram i hans filosofiska
skriftställarskap. Hans inträdesföreläsning handlade De laconismo
philosophico och riktade sig särskilt mot det dunkel och det pedanteri,
som kännetecknade universitetsfilosofien — Rydelius tänker här på
aristotelismen, men hans anmärkningar gälla likväl även den senare
wolffianismen. Sanningen — börjar han — är en himmelens dotter,
och om henne har man under århundraden kämpat med tankar,
ord och pennor. Filosofiens uppgift är att finna denna sanning,
men hon är dold av dunkla och invecklade formler, av ett skolastiskt
system, som sväller av en ordmassa utan gräns, omätlig för ögat
och omätlig för tanken. Det är denna ordmassa, som skrämmer
bort sanningssökaren och bär skulden till villfarelser och dunkel.
I stället att tala så enkelt som möjligt, har man ävlats med att
dikta gåtor. Uppgiften är att avlägsna dunklet, på det att sanningen
må framträda i sin nakenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
