Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den ekonomiska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handelns »fria och oomskränkta gång». Stapelstädernas
undantagsförmåner voro av ondo, ty alla medborgare borde ha lika rätt att
sig försörja. Han höll t. o. m. på lantbrukets företräde framför
manufakturerna och ansåg den saken »för allt förnuft så solklar, att
jag nästan blyges att sätta henne på papperet». Ännu så länge, vid
frihetstidens början, hade dylika åsikter dock ingen resonans, och
först vid århundradets mitt blir oppositionen mot tvångssystemet
mera medveten, utan tvivel i samband med 1700-talets allt starkare
och starkare liberalism. Och härtill kom det mäktiga inflytandet
från Frankrike. Den äldre frihetstiden hade i ekonomiska frågor
huvudsakligen tagit intryck från den engelska litteraturen; efter
1750 blev den franska upplysningslitteraturen däremot tongivande.
Och härvid skola vi erinra oss, att hela det franska 1700-talet fylles
av oppositionen mot Ludvig XIV:s absolutism. Inom statsekonomien
hade denna yttrat sig i en hänsynslös merkantilism, och 1700-talet
slog därför om till en ekonomisk liberalism.
I Sverige spåra vi denna först hos Lars Salvius i tidskriften
Tanckar öfwer den swenska œconomien (1738), där han bryter staven
över det oerhörda reglementerandet i alla riktningar, över
skråtvånget, över monopol och dylikt, och viktigast var kanske hans
kritik av det s. k. produktplakatet[1], vars skadlighet för järn- och
kopparexporten han med styrka framhöll. Något gehör för sina,
åsikter vann han dock icke, och först på 1750-talet fingo de liberala
idéerna större spridning. Man började då finna, att den
fabriksrörelse, som uppammats av merkantilsystemet, hade blivit väl
dyrbar trots all direkt statshjälp och trots alla privilegier och monopol,
och man började fråga sig, om den industri, som så omhuldades,
också var den för landet naturliga. Frågan om dessa fabriker blev
nu ett ivrigt diskuterat ämne, och i en 1752 utgiven ströskrift heter
det: »Gott köp, gott gods — aldrig fås det, då några få rika och
förmögna skråmästare och slöjdidkare sitta ensamma i vassen och
skära pipor, spelande vackra visor, läggande hövliga bördor på
folket. Men lös upp banden, låt arbeta, vem som vill, ju flera man,
ju mera lycka.» Men — säger man — bli de för många om ett
yrke, så bli de utarmade. Vad gör det? Låt dem rasa. Blir en
usel, blir den andre lycklig. Upp och ner är världens lopp, och i
ett samfund måste så tillgå!
Klarast i sin ekonomiska liberalism är under denna tid den
bekante statsmannen Carl Fredrik Scheffer, som på 1750-talet började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
