Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den ekonomiska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att ehuru angelägen den är att främja, så lärer han dock senast
kunna komma sig på sådana fötter, som vederbör». Först under
det nästa årtiondet fick man ett livligare intresse för jordbruket,
och Scheffer, som tagit de starkaste intrycken av de fysiokratiska
idéerna, gav då, 1759, ut en förkortad översättning av Mirabeaus
L’Ami des hommes: Tankar om sedernas werkan på folk-mängden
i et land. På den stora mängden gjorde nog Mirabeau det
kraftigaste intrycket av alla de fysiokratiska författarna, ty hos honom
återfinner man allt, som låg bakom den ekonomiska teorien, framför
allt ett demokratiskt patos, som nödvändigt måste slå an på den
generation, som förberedde den franska revolutionen. Det är fart och
flykt i hans framställning. Merkantilismen hade varit jordbunden,
filiströs; Mirabeau däremot är snarast en poet, som deklamerar från
en revolutionstribun, mindre utilist än altruist. Och därtill kommo
hans sentimentala moral och hans filantropi — allt drag, som just
lågo i tiden och till en väsentlig del voro orsaken till fysiokratiens
seger över merkantilismen. Man klagar — utropar han — att ingen
vill förbliva i sitt stånd och att alla människor vilja komma sig
upp i de högre klasserna. Varpå beror detta? Jo — svarar han
— »ingen vill leva i förakt eller åtminstone lever så, då någon
möjlighet är att komma till något mera anseende. Hedra därför det
små folket! Jag menar: visa dem all den ömhet och hav om dem
all den omsorg, som kunna övertyga dem, att de icke äro
föraktade, ja, att de skattas för nyttiga och betydande lemmar i
samhället.» Särskilt ömmar han naturligtvis för bonden.
Merkantilisterna hade framhållit fattigdomen såsom en lämplig sporre till
arbete. »Bonden, säger man, måste vara fattig, om han skall
arbeta. Han blir eljes lat och skamlös. Detta tal är först
omänskligt och förtjänar intet annat svar än det, en gammal romare gav
åt sin son, som tillbjöd sig att intaga en stad med uppoffrande av
trehundra man: ville du väl vara en bland dessa trehundrade?
Men sedan är det ock ogrundat och falskt. Fattigdom föder av
sig ledsnad, och av ledsnaden blir man lat.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
