Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den ekonomiska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och studerade i Lund — som det tyckes allt möjligt,
naturvetenskap, ekonomi, filosofi m. m. Dessutom var han vitter och
ungdomligt entusiastisk. Av riksens ständer erhöll han till belöning
för sin nyssnämnda skrift titeln ekonomie direktör samt en
kungsgård vid Mälaren i arrende. Där skulle nu hans teorier omsättas
i praktiken. Tyvärr utföll försöket ej lyckligt, och den skicklige
lantbruksteoretikern hamnade på gäldstugan. Att döma av ett brev
från Gjörwell tyckas hans transaktioner ej hava varit fullt renhåriga,
ty Gjörwell berättar, att han »har begått de nedrigaste gärningar
emot greve Gyllenborg och flera av sina vänner. Tyvärr —
sedeläran var ej så sublim i verket, som den tycktes på papperet.» I
följd av gemensamhet i »hjärtats ömma känslor» blevo dock han
och Gjörwell snart vänner, och Fischerström blev t. o. m. redaktör
för Gjörwells Allmänna tidningar. Genom revolutionen 1772 höll
han på att komma i hovgunst, men kunde ej hålla sig uppe och
fick ånyo ett par gånger göra bekantskap med gäldstugan. Någon
ställning inom samhället lyckades han aldrig skaffa sig, och det är
tvivelaktigt, om hans ekonomiska skrifter haft någon inverkan på
dem, för vilka de väl närmast voro avsedda. Men inom vittra
kretsar betraktades han tydligen såsom ett geni, och han hade
redan något av den nya snilletyp, som vi sedan återfinna hos
Lidner och Thorild. Det var väl även detta jämte hans vackra
utseende, som slog an på fru Nordenflycht. Han dog först 1796, men sin
mest betydande insats i litteraturen hade han gjort redan på
1760-talet.
Fischerström tänkte tydligen bliva en svensk Mirabeau, och i
Påminnelser upprepar han dennes tankar. Jag vet icke — skriver
han — »varifrån den fördärvliga satsen kommit till många bland
oss, att bonden eller jordbrukaren bör vara fattig, hållas i tvång
och okunnighet». En dylik tanke är oriktig, onaturlig och
vederstygglig och kan endast hysas av »hårdsinta själar, som hava
utplånat de skyldigheter mot sina medmänniskor, vilka själva naturen
skrivit i deras hjärtan. Sådana önska fattigdom över deras
medborgare, att antalet på deras trälar må växa till och förökas.»
Tvärtom böra vi söka göra den fattige jordbrukarens öde lyckligare.
»Är icke bondens svett även så kostbar som krigsmannens blod?»
Det var denna demokratiskt och sentimentalt färgade syn på de
ekonomiska frågorna, som ärvdes av den gustavianska tiden och
som särskilt för dess diktning fick en icke ringa betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
