Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Astronomi, fysik och kemi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vetenskap med »endast oemotsägliga sanningar». På egen hand
lärde han sig på två månader, vad Euklides hade att meddela, och
sedan fördjupade han sig i än mera vetenskapliga matematiska arbeten.
På grund av släktens vilja måste han dock lämna universitetet och
börja såsom kanslist
i kammarkollegium.
 |
Samuel Klingenstierna.
Porträttmedaljong av J. T. Sergel. |
Sina matematiska
studier fortsatte han icke
dess mindre, skrev
lärda uppsatser i
Vetenskapssocietetens Acta,
och nu inträffade det
egendomliga, att
kammarkollegiet till
sekreta utskottet
inlämnade en begäran om ett
reseanslag åt
Klingenstierna, på det att han
utrikes vidare måtte få
utbilda sig till
matematiker. Detta bifölls
väl icke, men av
kammarkollegiet fick han
i stället 1 1/2 års
tjänstledighet för att
fortsätta sina studier i Uppsala. Där — berättar Hildebrandsson —
»öppnade han 1725 en matematisk skola, vari undervisningen fördes upp
på ett högre stadium än det då vid universitetet brukliga. Det var
första gången, som den då nya infinitesimalkalkylen vid detsamma
föredrogs.» 1727 fick han ett resestipendium och uppsökte nu Europas
främste matematiker, Wolff i Marburg, Bernoulli, far och söner, i
Basel, Fontenelle i Paris m. fl., och överallt väckte han beundran för
sitt skarpsinne. Under sin resa blev han 1728 utnämnd till professor
i matematik i Uppsala och tillträdde platsen vid sin återkomst 1731.
För studenterna, särskilt för de begåvade och längre komna, skall han
hava varit en ypperlig lärare, och enligt Hildebrandsson stod det
matematiska studiet i Uppsala på hans tid högre än vid de flesta andra
universitet i Europa. Men han saknade alldeles vetenskaplig ärelystnad,
han löste en mängd svåra vetenskapliga problem, men oftast brydde han
sig ej om att publicera dem. Det var själva lösningen, som intresserade
honom, ej upptäckaräran. Hildebrandsson berättar härom en
karakteristisk anekdot: »Under sin vistelse i London skrev Klingenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0271.html
