Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Astronomi, fysik och kemi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att en professur i kemi och metallurgi skulle nyinrättas vid
Uppsala universitet, och till dess förste innehavare utnämndes Wallerius.
Nu måste man skaffa honom ett laboratorium, och en tomt till ett
dylikt inköptes vid Västra Ågatan samt inreddes för en kostnad
av 12,000 daler kpt. Likaså förvärvade universitetet bergsrådet
Schwabs betydande mineraliesamling. En kemisk institution hade
således kommit till stånd, och en ordnad undervisning i denna
vetenskap kunde nu börja.
Wallerius’ betydelse såsom kemist har av hans biograf, C. E.
Bergstrand, karakteriserats på följande sätt: »Det är icke genom
några epokgörande upptäckter inom den allmänna och teoretiska
kemien eller såsom grundläggare av några nya systemer inom denna
del av naturvetenskaperna, som Wallerius gjort sig bemärkt och
högt aktad så inom som utom vårt land. Det är fast mera genom
de nya vägar, han banat för kemiens tillämpning i det praktiska
livet, som han förvärvat sig anspråk på eftervärldens tacksamhet
och hågkomst. Wallerius var den förste grundläggaren av
lantbrukskemien och kan därför kallas dess fader. Kemiens
tillämpning på industri, bergsvetenskap och läkarekonst var känd sedan
längre tid tillbaka, men huruvida denna vetenskap hade någon
egentlig praktisk betydelse för lanthushållningen och ekonomien,
hade hittills icke blivit genom några särskilt i detta ämne utgivna
skrifter klart framlagt och bevisat.» Wallerius’ här åsyftade arbete
var hans lärobok Åkerbrukets chemiska grunder (1761), som
översattes på tyska, engelska, franska och spanska — det var ju under
fysiokratiens ungdomsdagar, som hans arbete utkom, och Wallerius
framhåller i detta, att åkerbruket är en konst, som är moder för
alla andra, »de där utan bröd till näring och uppehälle skulle i sin
drift tvingas och avtyna». Det var också just på detta område
inom kemien, som man väntade, att hans insats skulle göras. Han
hade förut sysslat med mineralogi och medicin, men 1750 — samma
år han blev professor i kemi — yttrade Vetenskapsakademiens preses
till honom i sitt svar på hans inträdestal: »Bergsmän och läkare
hava ofta haft nytta av eder kunskap och naturens utforskande.
Lantmannen väntar samma fördel av edert snille med så mycken större
visshet, som han idkar sin näring icke mindre till rikets allmänna
och sin egen båtnad än bergsmannen.» Det var dessa
förhoppningar, som den nye professorn i kemi infriade. På sin plats
utvecklade han en flitig lärar- och författarverksamhet, och under
hans presidium ventilerades ej mindre än 97 disputationer. Han
avled först 1785, men hade redan 1767 fått avsked. Hans
efterträdare blev en ännu mera betydande kemist, Torbern Bergman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
