- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden /
245

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Swedenborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förbehållna. Varje gång han fann sig allena, kommo änglar och
avlidna till honom. Förliden onsdag hade riksrådet Ehrenpreuss
hela dagen varit hos honom. Han beklädde i sin societet
domarämbetet, men blygdes över den ringa insikt han ägt emot det ljus,
han nu hade. Vårt samtal avbröts, ty han försäkrade mig, att när
jag kom i andra världen, bleve jag säkert förordnad i Rådet. Jag
tackade honom och försäkrade, att jag hade därav nog i denna.
Som jag, Gudi lov, har både sund tro och sunt förnuft, så är lätt
att uträkna, hurudant mitt omdöme är om denne mannen. I övrigt
är han nöjsam i umgänge, ingalunda envis, snarstucken eller
suffisant, utan vänlig, hövlig, öppenhjärtad, dömer väl både om tider
och folk, uttyder allt till det bästa, synes vara en människovän,
som sina dagar nöjsamt förnöter och finner lust i sina fantasier,
emot vilka inga botemedel lära finnas».

Tessin slutar emellertid med att alludera på några fall av
Swedenborgs underbara telepatiska förmåga: han hade givit holländske
ministerns änka anvisning på, var ett viktigt kvitto var gömt, och
för Lovisa Ulrika hade han berättat om ett hemligt samtal, som
hon en gång haft med sin avlidne broder. Ännu mera bekant var,
att han i Göteborg berättat om en stor eldsvåda, som samma dag
skedde i Stockholm.

Liksom Birgitta var således även Swedenborg för sin samtid
egentligen bekant blott såsom ett slags profet. Och själva krisen
i bägges liv är anmärkningsvärt lika. Men det egendomliga är, att i
det ena fallet inträffade denna kris på 1300-talet, i det andra under
Voltaires århundrade, i det ena fallet var huvudpersonen en olärd,
hysterisk kvinna, i det andra en bland den nya tidens mest
betydande vetenskapsmän.

Den avgörande krisen.



Vid påsken 1744 befann sig Swedenborg i ett tillstånd av
andlig depression. Å den ena sidan var han fylld av en berättigad
självkänsla av den betydelse, hans forskningar ägde, å den andra
av en beklämmande förnimmelse av sina krafters otillräcklighet att
nå det mål, som föresvävade honom. Och en natt, då han efter
några oroliga drömmar uppvaknade, tyckte han sig känna en hand,
som fast klämde hans; därefter hade han en vision av Kristus,
»ansikte mot ansikte», och nu kände han sig såsom en särskilt utvald
och gudabenådad undantagsmänniska.

Fallet är ju icke egendomligt. Vi känna mångfaldiga
motsvarigheter från medeltidens helgonhistoria — exempelvis från Birgittas
biografi — och psykiatrien har ock förklarat dem. Men det
anmärkningsvärda ligger däri, att i detta fall är hjälten en av en
rationalistisk tids skarpsinnigaste matematiker och fysiologer. Här var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free