Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Swedenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det den från fadern ärvda naturellen, den primitiva människan i
hans väsen, som visade sig århundradets kultur övermäktig. Och
kort därefter, i april 1745, hade han den stora avgörande visionen.
En natt uppenbarade sig en man åter för honom, och nu talade
han till honom och sade »sig vara Herren Gud, världens skapare
och återlösare, och att han utsett mig att förklara Skriftens andliga
innehåll för människorna samt att han skulle själv för mig förklara,
vad jag borde skriva i detta ämnet. Mig blev då samma natt till
övertygelse öppnad mundus spirituum, infernum et cœlum.»
Därmed förvandlades vetenskapsmannen till religionsstiftare.
Poeten Swedenborg.
Men i de arbeten, han under och efter denna tid skrev, är han
icke blott den religiöse systembyggaren. Han är ock en stor
religiös skald. Reminiscenser av hans ungdoms blott flyktiga studier
i Miltons skapelseepos vända här tillbaka och blanda sig med
minnen av den latinska poesi, som han liksom alla andra under
studentåren läst. De paradisiska nejder, han skildrar, hava därför en
slående likhet med renässansens målningar av Parnassen och de
elyseiska fälten, där forntidens vise och skalder lustvandra,
lagerkransade och klädda i ljusa, hyacintfärgade togor. Han saknade
alldeles Linnés blick för den verkliga naturen och tecknar ett idealt
sagolandskap, över vars späda grönska och spensliga träd det vilar
liksom en slöja av dikt och dröm. En skildring, sådan som den
han i De cultu et amore Dei giver av Paradiset och de första
människorna, har på samma gång den antika diktens grace och den
bibliska färgrikedomen, utan att han därför känner sig bunden av
bibeltexten, som han omdanar ännu friare än Milton. Även de
filosofiska problemen utformas nästan till dikter; så t. ex. förfäktas,
att vår vilja behärskas av målet för vår kärlek: »Såg du ej nyss
duvhanen där över trädtopparna, huru ivrigt han slog luften med
sina vingar? Han såg sin maka och boet med ungarna: det var
orsaken till hans snabba flykt. Det tycktes honom, att det var av
egen kraft han rörde sina vingar och tog den kortaste vägen, men
det var hans kärlek, hans befjädrade ungar och hans käraste, som
uppväckte hans själ, och denna i sin tur, som rörde hans vingar.»
Kärleken — fortsätter han — »är liksom körsvennen, som sköter
tömmarna och styr oss såsom ryttaren styr hästen; han fördunklar
våra själar och övertygar oss, att vi sitta som hövdingar eller eldare
i vagnen».
De cultu et amore Dei skrevs ännu under själva kristiden, och
här är han mera skalden än religionsförkunnaren. Själv satte han
detta arbete sedermera ej högt, och ännu skarpare fördömde han
kort efter krisen sina äldre vetenskapliga skrifter. Det var allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0302.html
