Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Swedenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från Gud, upphörde de att vara Guds boningar, och så upphörde
även samtalet med Gud och umgänget med änglar». Någon
arvsynd finnes därför ej, och syndafallet medförde ej, att vi förlorade
vår fria vilja, utan att vi fingo en böjelse till synd.
Helvetet är en människornas skapelse och befolkas blott av andra
människor. Dess motsats är himlen, och mellan dessa bägge
hinsides jordelivet liggande riken befinner sig andarnas värld. Allt
på jorden har sin »korrespondens» i andarnas värld; där finnas
således olika religioner, olika stater, t. o. m. samma städer som på
jorden, blott i en annan gestalt. Så är det ock i helvetet, och
detta skildras stundom med en fantasikraft, som erinrar om Dantes,
samt avviker alldeles från den traditionella uppfattningen. De onda
jämra sig icke i något pinorum, från vilket de vilja slippa loss —
tvärtom: de älska det onda och hängiva sig i helvetet åt alla de
laster, i vilka de under jordelivet sölat sig, otukt, dryckenskap,
våld o. d., utan ånger och utan samvete. Visserligen tuktas de
ibland, men detta sker ej för att straffa dem, utan blott för att
upprätthålla den även i helvetet nödvändiga ordningen. Men ännu
mera originell är Swedenborgs skildring av himlen. Det
kontemplativa liv, som eljes sättes som det högsta, förkastas alldeles, och
salighetens liv är för honom ett arbetets liv, visserligen utan
arbetets tunga, men med arbetets glädje — en tanke, som sedermera
upptagits av Almquist — och skildringen av detta paradisiska liv
har över sig något av den antika poesiens skäraste fägring.
Särskilt kommer detta poetiska drag fram i hans kanske yppersta
arbete, De amore conjugiali, där han skildrar kärleken och äktenskapet
så, som endast en stor skald är mäktig. Man behöver blott läsa
ett stycke ur denna religiösa prosadikt. På avstånd tyckte sig
Swedenborg skåda två små nakna barn med korgar i händerna och
omsvärmade av turturduvor, »men när de kommo ännu närmare,
syntes de ej som barn, ej heller som nakna, utan såsom tvenne
människor i första blomman av sin ålder, klädda i togor och tunikor av
glänsande siden, i vilka voro invävda blommor, de skönaste att
skåda, och då de voro tätt invid mig, fläktade från himlen genom
dem en vårlig värme med ljuvlig doft liksom av förstlingsväxterna
i trädgårdar och på ängar. De voro tvenne makar från himlen.»
Det är — säger Lamm — en vanlig villfarelse, att hans teosofiska
lära skulle vara en omedelbar produkt av hans andeskåderi, ett
sorts konglomerat av hans hallucinationer. I verkligheten är hans
teosofi en logisk utveckling av hans naturfilosofi, »men också
umgänget med andevärlden har hos honom ej på något sätt enbart
formen av hallucinationer. Det omfattar alla hans andliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
