Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Swedenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
onyttigt »kram», som han ville övergiva för att i stället förkunna
de himmelska sanningar, som han liksom fordom profeterna fått
genom en gudomlig inspiration från ovan. Denna inspiration stod
icke i strid mot det likaledes inspirerade bibelordet, utan
förklarade blott detta. Varje ord i bibeln, som betecknade ett naturligt
ting, »korresponderade» nämligen med ett andligt begrepp, och
insatte man detta, fick man en helt ny mening. Det var denna nya
teologi Swedenborg nu förkunnade.
Den nya religionen.
I denna är Gud det bestämningslösa varat, och Swedenborg
förkastar obetingat den ortodoxa treenighetsläran. Gud har icke någon
son, utan det var han själv, som antog människoväsen och som lät
sig avlas och födas, icke för att avvända den vrede, han kände
över människornas synd — ty en dylik vrede var för Swedenborg
liksom för Dippel meningslös — icke för att genom sin offerdöd
återlösa mänskligheten, ty människan kan frälsas blott genom sin
egen, ej genom någon annans förtjänst, utan han blev människa för
att besegra helvetets makt. Fullständigt hade dess välde dock
därigenom ej krossats. Åter hade synden tagit överhand, och än
en gång skulle därför Herren komma, men icke personligen, utan
i ordet. Denna hans andra uppenbarelse skulle ske »medels en
människa, för vilken han i person uppenbarat sig och som han
uppfyllt med sin ande för att undervisa om den Nya kyrkans läror
medels Ordet av honom». I Swedenborg hade världen således fått
sin nye Messias, väl icke i hans egen person, men i den
bibeltolkning, han gav mänskligheten.
Men vi återvända till hans skapelsehistoria. Gud skapade ej
världen av intet, ty av intet blir intet, och lika litet av någon med
Gud samtidig materia, ty en dylik kan ej hava självständig existens
vid sidan av det evigt varande, utan Gud har skapat världen av
sig själv, och denna är således till sitt egentliga väsen gudomlig:
»Universum, som är en bild av Gud och därför fullt av Gud, kan
ej ha skapats annat än av Gud i Gud». Men ehuru Swedenborg
här således är inne på en rent neoplatonsk tankegång, ställer han
sig icke däri på den neoplatonska ståndpunkten, att han härleder
det onda ur materien, som för honom ju icke hade någon egen,
av Gud oberoende existens. Något ont fanns icke till före
syndafallet, och det var först genom detta, som helvetet uppstod. Huru
detta syndafall kunde ske, förklaras hos Swedenborg genom en
platonsk filosof, som han mött i andevärlden. Människorna under
guldåldern voro visa och goda, »men i den mån människosläktet i
de följande tidsåldrarna avvek från det erkännandet, att allt
visdomens sanna och allt kärlekens goda hos dem beständigt inflöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0303.html
