Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Juridik och medicin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var först Karl XI, som med sin handlingskraft gjorde slag i
saken.
1734 års lag.
1686 nedsatte han en lagkommission under ordförandeskap av den
energiske Erik Lindschöld, och efter ett nära femtioårigt arbete
blev denna kommission till sist färdig med sitt förslag. Äran av
detta tillkommer väsentligen greve Gustaf Cronhielm, som 1710
blivit kommissionens ordförande och som vid 1731 års riksdag
kunde till ständerna överlämna det nya lagförslaget. Därvid yttrade
han följande, ofta citerade ord, som åskådliggöra de språkliga
principer, som kommissionen följt: »Arbetet har varit icke mindre svårt
och besvärligt än långvarigt och bekymmersamt, och ehuruväl det
kunde synas icke så hava varit, alldenstund verket ej är stort och
vidlyftigt, utan litet och kort, så är dock kortheten just det, som
särdeles förorsakat möda och omhugsande, ja så, att man ofta har
måst använda några timmars tid att påfinna ett enda laggilt och
lämpligt ord, eftersom det ock heter: Lex brevis esto et imperiosa.»
Denna princip hade dock redan fastslagits av lagkommissionens
förste ordförande Erik Lindschöld, som yttrat, att lagen borde
skrivas »med en god, ren och tydlig svensk stil, som intet
affekterade varken vårt eget språks gamla obsoleta och helt obekanta
ord och kontraktioner, ej heller främmande termer». Detta ville
med andra ord säga: lagstilen skulle varken offra åt rudbeckianernas
antikvariska språkpurism eller åt den urvattnade halvt tyska, halvt
latinska kanslistilen. En fara i den förra riktningen hade uppstått,
då rudbeckianen Lundius adjungerats i kommissionen. Såväl greker
och romare som våra förfäder — yttrade han i en skrivelse 1713 —
hade i sina lagar bibehållit gamla ord och ordasätt, fastän språket i
det allmänna levernet varit olika. Dessa ord kunde så väl förstås
som andra svenska ord, och de återfinnas ock i den nya bibeln.
Utan tvivel bör en lag med tydlighet förena en ålderdomlig kraft
i stilen, men för att avväga de rätta måtten fordras en fin smak.
Och en dylik ägde Cronhielm, som under åren 1717—1723 ensam
verkställde den språkliga överarbetningen av kommissionens förslag.
Av våra språkforskare har också stilen i 1734 års lag fått ett varmt
erkännande. Vår nu gällande lagbok — skriver Rydqvist — »är
den sista lämningen av den gamla storheten; den är utan jämförelse
det största konststycke i stilistisk väg, vilket svenska språket på
flera sekler har att uppvisa». Även Noreen betecknar arbetet såsom
språkligt mönstergillt och av grundläggande betydelse för den yngre
nysvenskan. Men å den andra sidan är 1734 års lag snarast
storhetstidens sista alster. Den var utarbetad av den karolinska tidens
män och var väsentligen färdig redan före frihetstidens början.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0310.html
