Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Linné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Linnés första kollegier.
Dessa inkomster voro emellertid icke hans enda, ty ehuru knappt
mer än en nybliven student, gav han lektioner och kollegier såsom
en akademisk lärare. Därmed hade han börjat redan på
höstterminen 1729. Vice adjunkten Preutz — berättar han — »hade
medicinæ studiosi intet tycke för, begynte alltså gå till Linnæus, som
dem föreläste uti botanicis, physiologicis och chemicis, att Linnæus
alltså fick skor och kunde betala den skuld, i vilken han ställt sig
hos sin förre spisvärd». Och för Stobæus berättade han: »I november
höll jag kollegium uti botanicis och hade många av adelsmännen
och baroner förutom många andra. Jag fick mest en specie dukat
av var.» Dessa ganska inbringande lektioner fortsatte han också
under följande år. Så gav han på sommaren 1730 ett kollegium,
som utom kontanter, 152 daler, inbringade honom åtskilliga andra
presenter, såsom skodon, hatt, strumpor, två alnar svart kläde m. m.
Samtidigt drev han i Celsius’ bibliotek ivriga självstudier samt
företog, ofta tillsammans med den gamle domprosten, talrika botaniska
exkursioner. Till sist framträdde han, i slutet av 1729, såsom
författare med en — visserligen blott handskriven[1] — botanisk
uppsats, en »nyårsgåva» till Celsius. Dess titel är Præludia sponsaliorum
plantarum. Men trots den latinska titeln är själva avhandlingen på
svenska. Den är ur många synpunkter märklig.
Præludia sponsaliorum plantarum.
Den yttre anledningen var en disputation, Gamos phyton sive
Nuptiæ arborum, som i december 1729 ventilerades i Uppsala och
handlade om trädens sexualitet — en fråga, som då stod på
dagordningen inom botaniken. Linné, som i Uppsala ej hade tillgång
till den litteratur, där denna fråga avhandlats, hade likväl kort förut
i Acta eruditorum läst en recension av ett hithörande arbete av
Vaillant, och detta var honom nog. Idéen »smakade honom
synnerligen», varpå »Linnæus även fick i hågen att göra en ny metod,
sedan han sett på stamina (ståndare) och pistilla så länge, att han
funnit, det de icke voro mindre skiljaktiga än petala (kronbladen)
och att de voro de essentiellaste delar i blomman. Men vid årets
slut kom dåvarande bibliotekarien Georg Wallin med en filologisk
disputation, De nuptiis arborum, och som Linnæus icke fick
tillfälle att opponera, skrev han några ark om rätta sammanhanget av
sexu plantarum efter botaniskt sätt, dem han uti manuskript gav
till doktor Celsius.»
»Jag är icke född någon poet, men någorlunda botanicus» —
skrev han i dedikationen till Celsius. Men den lilla skriften röjer,
att han här underskattat sig själv. Ty i den är det lika mycket
[1] Den har tryckts först 1908 i Vetenskapsakademiens upplaga av Skrifter av Carl
von Linné.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0334.html
