Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag gick på snön såsom om starkaste vintern. Alla de rara örter,
jag förr sett och fägnat mig av, gåvos här såsom i miniatyr, ja,
dessutom så många, att jag själv fasade och tyckte mig få mer än
jag bestyra kunde.» Den 11 juli befann han sig uppe på ett högt
isberg. Men under isen runno floderna åt väster, och härav märkte
Linné, att han nu kommit in i norska Lappmarken. Grönskan, som
förut växlat med snön, syntes ej mera, några »ljuva blomster» sågos
här icke, »det kalla östanvädret drev oss fort och tvingade till att
akta händerna för frost och till att påtaga en rock till. Vi gingo
på norra sidan av bergen, vi drevos av vädret, att vi esomoftast
föllo kull och trillade ned långa stycket för berget. En gång trillade
jag ett bösseskott, och var då ej mycket till, att jag råkat på kanten
och slutat comedien.» Men vid middagstiden förändrades sceneriet.
Nu varsnade Linné bygden nedanför. De högsta träd sågo där ut
som små örter, och »när vi omsider kommo ned, vad fick jag icke
för nöje för min trötta kropp! Jag kom då utur ett kallt och fruset
fjäll — jag satte mig neder att äta smultron — för snö och is såg
jag gröna örter stå uti sin ljuvaste flor; så högt gräs hade jag aldrig
sett på någon ort.»
Efter några dagar började återfärden. Den 3 augusti var han i
Torneå, och den 10 oktober kom han tillbaka till Uppsala. Resan
hade givit ett oerhört rikt utbyte. Han hade gjort en nära
bekantskap med Lapplands egendomliga djur- och växtvärld, och hans
dagbok överflödar av beskrivningar, notiser och kataloger över
denna. Dessutom hade han observerat lapparnas levnadssätt och
vanor och på sitt livfulla, åskådliga sätt målat dessa. Till sist hade
han — tydligen utan att själv tänka därpå — skrivit en fullkomligt
klassisk reseskildring, den första, i vilken själva naturen utgör
skildringens föremål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
