Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Linné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förordat våra dagars högfjällssanatorier: »Så snart jag kom på fjällen,
fick jag liksom nytt liv, och var såsom en tung börda tagen av
mig. När jag legat några dagar i Norge, fast jag på intet sätt
debaucherat, var jag litet tung. Så snart jag kom ut i fjällen, fick
jag nytt liv igen, vartill den pure och perflatus aër icke litet lärer
kontribuera. Skulle alltså vara för dem, som hade tillfälle, så
hälsosamt resa hit och dricka snövatten som någonsin att ligga uti tjockt
väder vid sumpiga surbrunnar.» Vid återkomsten till Uppsala
utarbetade han en Diæta naturalis, som tämligen radikalt vände
sig mot äldre medicinska åsikter och vari han särskilt framhöll det
sunda, naturenliga levnadssättets vikt: »vill du leva länge, så lev som
ett djur utav din släkt. Ingen är så när i cousinage som apan. Lär
av den vilda apan leva, och du skall leva få.» Detta arbete lade
han till grund för sitt kollegium i dietetik.
Iter ad fodinas.
Men utom för biologi och medicin hade han nu också fått ett
livligt intresse för bergsvetenskapen, och för att tillfredsställa detta
företog han på julen 1733 en resa till gruvorna i Västmanland och
Dalarna, som han skildrat i en annan resejournal, Iter ad fodinas.
Notiserna här äro mera torra och fackmässiga än i den äldre
resejournalen, men ibland svälla även dessa anteckningar ut till målande
skildringar, t. ex. av nedstigandet i Falu gruva: »Hela vägen var
genom stegar av trä, mest en i sänder av 20 steg, vart steg platt som
en tvärhand på perpendikel. Ofta två stegar hopfäste, som sviktade,
stödjande sig allenast på apices. Vägarna voro trånga på alla sidor,
att man mest måste luta eller krypa på handen, ofta trånga, att
man måste gå på sides, ofta stötte huvudet mot skärvor, som
prominerte i taket, allt ovan med vitriol krystalliserat, ovan
besynnerligen svarta... Sot och mörker omgav dem (arbetarna) på alla
sidor; stenar, grus, korrosiv vitrioldropp, rök, os, hetta, damm var
allestädes. Ras fruktades, utan minsta sperance av säkerhet någon
minut, som då allesammans momento citius kunde hopkrama.
Ängslighet av ett så stort djup, mörker och fara reste håren på mitt
huvud, att jag ingenting mer önskade än att åter få stå på jorden.
De osäkra gingo nu här i sitt anletes svett och arbete, nakna till
midjan. För munnen hängde en yllelapp, att röken och dammet
ej allt för hoptals måtte insupas. Svetten rann ur deras kropp som
vatten ur en ullpåse.»
Dalaresan.
I Falun hade han gjort bekantskap med landshövdingen baron
Nils Reuterholm, en bland frihetstidens allra duktigaste ämbetsmän,
som önskade att genom Linné taga reda på provinsens ekonomiska
utvecklingsmöjligheter och erbjöd sig att bekosta en resa inom
landskapet. I Uppsala fick man höra talas om anbudet, och då —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0344.html
